Var femte ung kvinna i Sverige överväger att avstå från att skaffa barn på grund av klimatkrisen. Det är inte ett utspel. Det är ett mått på hur djupt oron sitter.

Var femte kvinna mellan 18 och 34 år i Sverige överväger att avstå från att skaffa barn på grund av klimatkrisen, visar en Novusundersökning gjord på uppdrag av tidningen Arbetsvärlden. Ytterligare 17 procent säger att de känner någon som resonerar på samma sätt. Det innebär att mer än var tredje ung kvinna antingen själv överväger att avstå barn eller känner någon som gör det.

Det är 2026. Planeten är inte längre en abstrakt oro. Den är en del av hur en hel generation planerar sitt liv.

Rädd, ledsen, arg och maktlös

Ledsen, rädd, orolig, arg och maktlös är de ord som flest unga associerar med klimatförändringar i den internationella enkätstudie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Planetary Health. Studien, baserad på enkäter med 10 000 unga mellan 16 och 25 år i tio länder, fann att 75 procent av de unga respondenterna anser att "framtiden är skrämmande". Nästan hälften av de tillfrågade, 45 procent, uppger att klimatångest och oro påverkar deras vardag och förmåga att fungera. Det är inte en marginalgrupp. Det är nästan varannan ung människa. Det är annorlunda för unga. För oss är förstörelsen av planeten något personligt, säger en 16-åring i studien. Även i Sverige är klimatångesten utbredd. Hela 60 procent av svenska folket uppger att de har klimatångest, och mest klimatångest hittas bland kvinnor, unga vuxna och i Stockholm och Malmö. Unga vuxna är överrepresenterade: 69 procent av 18-29-åringarna uppger sig ha klimatångest.

"Hotet är välkänt, men agerandet uteblir"

Marlis Wullenkord är forskare i miljöpsykologi vid Lunds universitet och en av de svenska forskare som studerar klimatångestens psykologi på nära håll. I dag är hon involverad i flera projekt om ungas känslor och distansering till klimatfrågan. Vi lever i skuggan av krig, pandemirisk och demokratinedgång, säger hon. Det som gör just klimatförändringarna särskilt intressanta är deras existentiella karaktär. Trots att hotet är välkänt, omfattande och berör hela mänskligheten, uteblir ett kollektivt agerande som står i proportion till problemet.

Hennes forskargrupp har studerat svenska gymnasieelever och hittat tre tydliga grupper. Forskarna fann att 17 procent var så kallat klimatresilienta, det vill säga att de mådde bra och engagerade sig mot klimatkrisen trots att de kände sorg och ångest. En grupp på cirka 10 procent oroade sig väldigt mycket och mådde sämre, och påverkades av klimatångest i vardagen. Resten, 73 procent, uppgav att de hade lågt engagemang i klimatfrågan. Att den gruppen var så stor var en överraskning, säger Marlis Wullenkord. Men hon tror att enkätsvaren inte ger en komplett bild. Det är bara ytan vi har fångat i enkätstudien, det är väldigt viktigt att gå på djupet också.

Likgiltigheten är inte nödvändigtvis ett tecken på att unga inte bryr sig. Det kan lika gärna vara ett tecken på att de gett upp hoppet om att det spelar någon roll.

Svikna av vuxenvärlden

58 procent av de unga i den stora internationella studien uppgav att regeringar "sviker mig och/eller framtida generationer". Barn och unga tillhör den grupp som kommer att påverkas mest av ett förändrat klimat, samtidigt har de många gånger svårt att göra sina röster hörda och är som omyndiga utestängda från politiska val och diskussioner. Det leder till känslor av maktlöshet, ilska och sorg.

Det är precis den känslan som organisationen Våra barns klimat dokumenterar. Deras undersökning visar att barn och unga känner allt lägre hopp om att vi ska kunna lösa jordens klimatproblem. Fortsatt visar undersökningen att allt färre känner att de kan vara med och påverka klimatets och miljöns framtid, och majoriteten anser att vuxna gör lite eller väldigt lite för att minska klimatförändringarna.

Du kan fråga dig: är det konstigt att unga drar sig undan när de ser att de vuxna som ska fatta besluten väljer bort klimatfrågan?

Soha Osman på Fryshuset i Stockholm arbetar med unga dagligen. Det är intressant, för jag har jobbat med unga i snart tio år och jag har aldrig mött unga med en sådan stor framtidsoro som jag gör nu, säger hon. Enligt Osman formas ungas framtidssyn av det ständiga informationsflödet som aldrig stängs av. Genom mobilen följer världens alla kriser med från morgon till kväll.

Vad hjälper egentligen?

Klimatångest är inte något som måste botas. Det är ett adaptivt svar på ett verkligt hot. I samtal är det därför bättre att bekräfta den andras känslor än att förminska dem eller byta ämne. Ge den andra en chans att diskutera känslorna, lyssna och visa respekt. Marlis Wullenkord poängterar att det är helt rimligt att känna oro och ångest för klimatet. Skolan och vuxenvärlden behöver hjälpa ungdomar att sätta ord på sina känslor. Det i sig kan ge en känsla av kontroll och göra känslorna lättare att hantera.

Klimatpsykologen Frida Hylander, som är en av grundarna till nätverket Klimatpsykologerna, betonar gemenskapens kraft. En tröst att hitta kan vara gemenskapen med andra som känner liknande känslor. Du skulle behöva agera mer tillsammans med andra människor, för att få upplevelsen av att du spelar en viktig roll i att skapa förändring. Och samtidigt få hjälp med dina jobbiga känslor, säger Frida Hylander. Klimatpsykologerna erbjuder föreläsningar, workshops, handledning, terapi och konsultation i hållbarhetsprojekt. De har också utvecklat metodbanken Terra-Pi som riktar sig mot ungdomar med klimatångest.

Forskare vid Lunds universitet har tagit det ett steg längre och tagit fram ett övningspaket för barn och ungdomar mellan 6 och 26 år som kan användas i undervisningen. Övningarna sträcker sig från korta andningsövningar på fem minuter till uppgifter som pågår i en vecka, där elever möter människor från andra generationer och lär av varandra. Andra övningar handlar om att röra på sig för att minska klimatstress, att skriva dagbok för att uttrycka känslor och att utforska alternativa framtider genom konst. Vi vill ge elever verktyg att förstå klimatkrisens konsekvenser och orsaker. Genom exempelvis självreflektion och en djupare kontakt med sig själva, med andra människor och med naturen, kan svåra känslor omvandlas till en känsla av mening och handlingskraft, säger Christine Wamsler, professor vid Lund University Centre for Sustainability Studies.

"Ungas psykiska hälsa är i kris, och klimatförändringarna kan ytterligare öka risken för ångest och depression bland unga." Det konstaterar professor Ciara McCabe vid University of Reading, som ledde en studie publicerad i The Journal of Climate Change and Health. Unga vill ha en balans av hopp och rädsla i klimatbudskapen, visar forskningen. De som redan upplever depressionssymtom är särskilt sårbara för klimatpessimism. Målet är att hitta en balans mellan engagemang och välmående. Livet innehåller många utmaningar, och att våga möta dem samtidigt som man agerar på det som känns viktigt kan i sig bli en källa till mening, säger Marlis Wullenkord.

Det är inte ett löfte om att allt blir bra. Men det är en öppning. Och just nu är en öppning mer än de flesta unga fått.