I Roslagens skogar pågår en tyst konflikt. Markägare vill bruka sin mark. Naturskyddare vill stoppa avverkningarna. Emellan: arter som inte har någonstans att ta vägen.

26 000 hektar. Så mycket skog med kända naturvärden avverkas varje år i Sverige, enligt Skogsstyrelsens egen rapport från juli i år. Skogar som aldrig kan återskapas. Skogar där mossor och lavar har vuxit i hundratals år.

I Roslagen, där barrskogarna blandas med lövskog längs kusten, märks det tydligt. Här finns kontinuitetsskogar som har stått orörda i generationer. Nu hotas de av samma avverkningsmaskin som resten av landet.

En skog som inte växer tillbaka

Forskare vid SLU har precis publicerat en stor sammanställning av 190 studier från Nordamerika och norra Europa. Resultatet är brutalt för den som tror att skog "växer tillbaka".

Fåglar och däggdjur återhämtar sig relativt snabbt efter en kalavverkning. Men mossor och lavar? De behöver ett sekel eller mer.

– Det betyder att om skogen avverkas igen efter kortare tid än 100 år så hinner de här artsamhällena aldrig återhämta sig. Vi riskerar helt enkelt att förlora arter över tid, säger Therese Löfroth, forskare vid SLU, till forskning.se.

I norra Sverige ligger omloppstiden på 80-120 år. Alltså kortare än den tid mossorna behöver. Ekvationen går inte ihop.

Markägarens rätt mot artens överlevnad

Konflikten i Roslagen följer ett mönster som syns över hela landet. Markägare hänvisar till äganderätten. Naturskyddare pekar på att de flesta av Sveriges skogar redan har kalhuggits och omvandlats till artfattiga industriskogar.

Naturskyddsföreningen och 50 andra organisationer kräver nu ett omedelbart avverkningsstopp i natur- och kontinuitetsskogar. De pekar på att cirka 80 procent av det som avverkas blir kortlivade produkter. Bioenergi. Kartong. Papper.

– Största delen av Sveriges skogar har redan kalhuggits. Och nu avverkas även de skyddsvärda skogarna i högre tempo än de skyddas, skriver organisationerna i sitt upprop.

Samtidigt har regeringen nyligen flyttat den fridlysta orkidén knärot till en ny skyddskategori. I praktiken innebär det att skogsbruk inte längre automatiskt stoppas av artens förekomst.

– Jord- och skogsbruk ska anses ha ett annat syfte än att skada arterna, säger Mikaela Johnsson till tidningen Skogen.

Daniel Bengtsson på Birdlife Sverige kallar det ett försvagat skydd för Sveriges sista orörda skogar.

1,56 miljoner hektar saknas

Skogsstyrelsens rapport är tydlig med siffrorna. För att nå ens det lägsta tröskelvärdet på 20 procent bevarad livsmiljö saknas 1,56 miljoner hektar skog som behöver undantas från brukande. Samtidigt finns bara 1,2 miljoner hektar kända värdekärnor och kontinuitetsskogar kvar utanför skydd.

Matematiken är enkel. Det som finns kvar räcker inte ens till det minimikrav som forskningen pekar på. Och det som finns kvar avverkas i snabb takt.

Om 26 år, vid dagens takt, finns ingen oskyddad skog med kända värdekärnor kvar nedanför fjällnära gränsen. Noll hektar.

– All avverkning av kända skogliga värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar behöver upphöra, skriver Skogsstyrelsen i sin rapport.

Det är inte en naturskyddsorganisation som säger det. Det är myndigheten själv.

Vad händer i Roslagen?

I Roslagen finns skogar som aldrig har kalhuggits. De bär på arter som inte kan flytta, inte kan anpassa sig, inte kan vänta. Knärot. Tretåig hackspett. Vedlevande skalbaggar som behöver död ved i hundra år innan de etablerar sig.

Mark- och miljööverdomstolen slog i somras fast att Skogsstyrelsen hade rätt att stoppa en avverkning i Jämtland efter att spår av tretåig hackspett hittats. Familjen som ägde skogen fick inte avverka 78 procent av sin mark. Domen kan inte överklagas.

Den typen av konflikter kommer att bli vanligare. Frågan är om Roslagens skogar hinner få samma skydd innan motorsågarna når dem.

Skogsstyrelsen har redan svarat. Det behövs mer skydd, inte mindre. Regeringen gör motsatsen.