Varje dag passerar hundratusentals fordon Stockholms trängselskattesnitt. Bilen är fortfarande kung i staden. Och det spelar egentligen ingen roll om den är grön.

Elbilen är bättre. Men inte tillräcklig.

Det är lätt att förstå lockelsen. Elbilar är det överlägset bästa alternativet för att minska klimatpåverkan från personbilar i EU, konstaterar International Council on Clean Transportation (ICCT) i en livscykelanalys där man jämfört utsläppen från flera olika biltyper. Elbilar som säljs i dag minskar utsläppen med 73 procent jämfört med bensin- och dieselbilar, medan hybrider bara ger 20-30 procents minskning. Det är imponerande siffror. Det är också en sanning som gömmer en annan.

Men det räcker inte att bara byta ut bilparken. ICCT argumenterar också för att produktionen måste bli betydligt mer hållbar. Och det är innan vi ens börjat prata om det som ingen teknikoptimist vill ta i: att det finns för många bilar.

Power Circles senaste statistik visar att 16 procent av den totala svenska personbilsflottan nu består av laddbara fordon. Elektrifieringen rör sig i rätt riktning, men inte i den takt som klimatmålen kräver. Det är en påminnelse om att 41 procents marknadsandel på nybilssidan är ett steg framåt, inte ett kvitto på att omställningen är i mål.

Tänk på det en sekund. Åtta av tio bilar på svenska vägar drivs fortfarande på fossila bränslen.

Bilen tar plats. Oavsett drivmedel.

Stockholm är en tät stad. Utrymmet är inte oändligt. För att skapa en så framkomlig stad som möjligt prioriterar Stockholms stad de färdsätt som kan transportera flest människor och gods på minst yta: kollektivtrafik, cykel, gång och godsfordon med hög beläggning. Det är ett klokt resonemang. Men det kolliderar dagligen med verkligheten.

I dag finns det mer parkeringsyta än boyta i Sverige. Det finns ungefär tre till fem parkeringsplatser per bil, vilket motsvarar en hårdgjord yta lika stor som hela Göteborg. Den genomsnittliga bilen står parkerad över 90 procent av tiden. En elbil som står stilla på Södermalm i tjugo timmar per dygn löser ingenting. Den tar fortfarande upp plats som annars hade kunnat bli park, lekplats eller bredare cykelbana.

Bussen fastnar i bilköer, vilket försämrar punktligheten och tillförlitligheten för kollektivtrafiken. Resultatet blir en negativ spiral, där fler väljer bilen på grund av förseningar, och därmed förvärras problemet ytterligare. Om framkomligheten för bussarna ska bli bättre behöver antalet bilar minska. Det gäller elbilar precis lika mycket som bensinbilar.

Du kan byta motor på bilen. Du kan inte byta storleken på gatan.

Tre av tio bilar måste bort

Att biltrafiken minskar är helt nödvändigt för att vi ska kunna minska utsläppen från transportsektorn och klara klimatmålen. En rapport från Trafikverket har pekat på att tre av tio bilar måste bort från gatorna i Stockholm, Göteborg och Malmö innan 2030. Det är ett mål som kräver mer än ny teknik. Det kräver ett annat sätt att planera städer.

I gällande RUFS presenteras bland annat en vision om att 70 procent av resor ska ske med gång, cykel eller kollektivtrafik senast 2030. Fyra år kvar. Och ingenting tyder på att vi är i närheten.

Power Circles Johanna Lakso är tydlig: "För att nå våra klimatmål måste vi lyckas med en snabb elektrifiering, där transportsektorn är en viktig del. Men utvecklingen just nu visar att omställningen inte är självgående, den kräver fortsatt riktning, samverkan och tydliga incitament. Annars riskerar vi att tappa tempo i ett läge där vi egentligen behöver accelerera."

Det är bra sagt. Men det är fortfarande en beskrivning av ett problem, inte en lösning.

Det handlar om stadsplanering, inte bara teknik

Region Stockholm har tagit steg i rätt riktning. 14,85 miljarder i statliga medel fördelas på kollektivtrafik, cykel och vägar i länet under de kommande tolv åren. De största satsningarna, 58 procent, görs på kollektivtrafiken. Det är pengar som räknas. Den största tunnelbaneutbyggnaden på över 40 år ska ge Stockholmsregionen tre mil nya spår och 16 nya stationer.

Men utbyggd kollektivtrafik hjälper bara om stadsplaneringen slutar bygga in bilberoendet från grunden. Livspusslet skulle bli betydligt enklare om vi inte hade så långt till skolor, matbutiker, restauranger eller andra nöjen. Kortare avstånd. I framtiden skulle vi alltså kunna minska både antalet resor och antalet bilar genom mer effektiv stadsplanering, smartare logistik och mer distansarbete, konstaterar Naturskyddsföreningen. Det handlar om hur vi bygger staden, inte bara om vad vi tankar den med.

Samhället behöver planera för och satsa på minskat transportberoende. Transporter som effektiviseras bort är naturligtvis bäst för miljön. De bilar vi kör behöver släppa ut så lite som möjligt, alltså fler elbilar och bilar med fossilfria bränslen. Detta, i kombination med mer kollektivåkande, cyklande och promenerande, är hur Naturskyddsföreningen vill se transporterna.

Det är inte ett argument mot elbilen. Det är ett argument mot tron att elbilen ensam är svaret.

Stadens gator är mer än utrymme för transporter, de är stockholmarnas vardagsrum och mötesplats. Frågan är bara vem de ska tillhöra.