Fem år efter finanskrisens utbrott tycks världsekonomin fortfarande oförmögen att stabilisera sig. Krisens fokus har nu flyttat sig till de hittills förhållandevis snabbväxande ekonomierna i syd, och speciellt till Indien, som drabbats av ett kombinerat valutaras, börsras och räntechock.

Den indiska rupin har förlorat 44 procent av sitt värde mot US-dollarn jämfört med toppnivån 2011, varav 20 procent under de senaste tre månaderna och 3 procent under en enda dag i slutet av augusti. 12 miljarder US-dollar har lämnat landet sedan juni. Räntorna på statsobligationer är uppe på grekiska nivåer, 9,5 procent.

Sydafrika, Brasilien, Turkiet och Indonesien har också sett valutaras och ekonomisk instabilitet. Thailand registrerade negativ tillväxt under de första två kvartalen 2013 och befinner sig därmed officiellt i recession.

Den gemensamma orsaken till alla dessa kriser befinner sig långt borta – det är tillkännagivanden från USA:s centralbank, Fed, att den under återstoden av året planerar gradvis avveckla de senaste fyra årens enorma så kallade kvantitativa lättnader. The Guardian kallar det för ett ”gigantiskt penningpolitiskt experiment” med ”oviss utgång” för den globala ekonomin.

De kvantitativa lättnaderna har hållit räntorna nere i USA – och i sin tur drivit spekulationspengar att söka högre avkastning på andra håll, som Indien. Trots att centralbanken ännu inte faktiskt gjort något, har den hyperkänsliga finansmarknaden redan drivit upp räntorna på statsobligationer från 1,5 procent till 3 procent – och spekulationskapitalet börjat strömma tillbaka till USA. Med dramatiska konsekvenser för de länder som finner sig övergivna.

Kinas biträdande finansminister Zhu Guangyo varnade i förra veckan för att avvecklingen skapar ”extrem osäkerhet” och signalerade att Kina kommer ta upp frågan när ledarna för världens 20 största ekonomier möts på G20-mötet i St. Petersburg den 5–6 september.

”Fed:s ansvarslösa politik sprider instabilitet över världen… risken för en ny kris är nu större än någonsin”, kommenterar ekonomiskribenten Mike Whitney.

Stämmer hans bedömning skulle det betyda att inte bara den amerikanska, utan indirekt hela världens ekonomi, under de senaste åren hållits igång på konstlad väg med i längden ohållbara penningstimulanser, en stimulans som nu hotar att abrupt upphöra.

Indien har under senaste årtiondena visat upp tillväxt i klass med Kinas, men det ekonomiska miraklet döljer svagheter som nu kommit i ljuset. Budgetunderskottet, 5,4 procent av BNP, är mer än tre gånger större än det kinesiska (1,6 procent), fast statsskulden fortfarande ligger på måttliga 50 procent av BNP. Men den mest anmärkningsvärda siffran är att Indien importerar för hela 60 procent mer (500 miljarder US-dollar) än det exporterar (300 miljarder). Till skillnad från exportmotorn Kina har den indiska ekonomin varit beroende av inflöde av internationellt kapital – som nu alltså vänts till sin motsats.

Tillbaka i USA, är den officiella versionen att de kvantitativa lättnaderna ska avvecklas för att den amerikanska ekonomin börjar återhämta sig, men i själva verket motsvarade tillväxten under det andra kvartalet i USA bara 1,7 procent i årstakt, och de 160 000 nya jobb (varav bara en femtedel fasta heltidsjobb) som skapades motsvarar bara befolkningstillväxten. I de officiella pressmeddelandena fick det överskuggas av att tillväxten var ”bättre än väntat” och att arbetslösheten föll 0,2 procentenheter – eftersom fler slutat att söka jobb.

Den verkliga anledningen är istället att kvantitativa lättnader – som pumpat in pengar i finansmarknaderna och varit en stor dold subvention till banker och spekulanter – har börjat bygga upp nya riskabla finansiella bubblor.

”Vi ser artificiella priser i nästan alla sorters tillgångar”, rapporterade Bloomberg News nyligen.