I åklagarkammaren Södra Skåne beviljas 23 procent av ansökningarna om kontaktförbud medan motsvarande siffra för Karlskrona är 53 procent. Magnus Lindgren är kritisk.

– Det här är ingen rymdforskning – det är tämligen enkelt att lösa. Det handlar om bristande intresse från polis och åklagare. Annars hade det varit löst för länge sedan.

Problemet är dels att det saknas rutiner för hur ansökningar ska tas emot av polisen och dels för hur de ska bedömas av åklagarmyndigheten, enligt Magnus Lindgren.

– Man baserar de här besluten på en magkänsla, snarare än på strukturerade hot- och riskbedömningar, säger han.

Och konsekvenserna kan bli förödande. För även om kontaktförbud endast är en del av det skydd som samhället bör erbjuda utsatta kvinnor sänder det en viktig signal till både förövare och offer, enligt Magnus Lindgren.

– Det är en signal till den drabbade om att vi tror på det här – men det är också en signal till gärningspersonen – att samhället inte accepterar beteendet.

Även Carina Ohlsson på Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund anser att det finns ett godtycke i hur myndigheterna behandlar ansökningar om kontaktförbud. Något som hon ser som ett tecken på att frågan om mäns våld mot kvinnor är lågt prioriterad.

– Hur man hanterar ärenden skiljer sig mycket från kommun till kommun och mellan olika åklagare, handläggare och poliser. I slutändan är det upp till ledningen att se till att det inte bygger på att det råkar finnas någon eldsjäl hos polisen eller i kommunen, säger Carina Ohlsson.

Ett första steg är enligt Magnus Lindgren att införa mallade hot- och riskbedömningar. Genom att utgå från ett formulär med tio kriterier kan man bättre förutsäga om en person riskerar att utsättas för nya brott.

– Har gärningspersonen en attityd som förringar brottet kan det vara en indikation eller om det skett en eskalering i intensitet eller allvarlighetsgrad.

Mats Svensson är chefsåklagare på åklagarkammaren Södra. Som arbetsledare hamnar många av ansökningarna om kontaktförbud på hans bord. Att få beviljas beror främst på polisen, menar han.

– I många fall är de dåliga på att informera om när det kan vara relevant att ansöka om kontaktförbud. Vi får många ansökningar från grannar som blivit ovänner och där det inte finns några grunder över huvud taget.

Hur tas besluten?

– I de fall som är uppenbara är det jag som tar besluten och då går vi bara på ansökan. Ser jag att det kan finnas skäl hör vi också den andra parten. Men vi måste ha objektiva omständigheter som tidigare anmälningar eller dokumenterade hot för att kunna utfärda ett kontaktförbud.