”Ibland måste man göra saker som man egentligen inte vågar. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”, skrev en gång Astrid Lindgren. Vilka hot hade hon behövt utstå i dag?

Kvinnor som talar om jämställdhet och invandring drabbas värst av näthatet. När jag var barn läste mamma Bröderna Lejonhjärta och Pippi Långstrump för mig och mina syskon. Minns ni lättnaden när farbror Mattias tog Skorpan under sina vingar? Kanske krävs ett förtydligande.

På grund av krig och förtryck flyr Skorpan till brodern Jonathan i Törnrosdalen. Han blir snart tillfångatagen och när soldaterna tågar in med honom i Törnrosdalen, ser Skorpan en okänd farbror. Han vrider sig ur soldaternas grepp och rusar fram till mannen. ”Säg att du är min farfar!” bönfaller han Mattias som ger pojken sitt beskydd. Skorpan behöver inte asyl. Han får stanna och återförenas med sin bror, tack vare Mattias solidaritet och empati. Mamma läste också om Pippi Långstrump – världens starkaste tjej. Vilka krafter hade retat sig på henne i dag?

På Astrid Lindgrens storhetstid fanns inga mailboxar att fylla med hat och hot. Kanske mottog hon detta i brevform, men inte mig veterligen. Jag läser om bröderna Lejonhjärta och uppmanas att stå upp mot förtryckta och för utsatta medmänniskor. Pippi framstår som ett alternativ till Annika, vilket vidgar bilden av flickan som en vän och passiv varelse. Samma budskap återfinns hos många av de kvinnor som uttalade sig om näthat och hot i Uppdrag Granskning. Men en markant skillnad mellan Lindgrens sagoberättande och dem, är att de har antagit en position som sedan antikens tid varit stängd för dem. De har ändrat den politiska, offentliga arenan explicit.

Den offentliga kvinnan har i alla tider, enligt såväl religiösa uttolkare som av ”forskare” varit synonym med prostituerad. Att använda skällsord som hora, är en reproduktion av den koppling som funnits mellan offentlig och prostituerad kvinna i tusentals år.

Såväl vår statsminister som Beatrice Ask sägs ha tagit väldigt illa vid sig efter att näthatet mot kvinnor uppdagats. Förslaget de lagt handlar om att justera lagarna. De som näthatar och hotar skall kunna ställas inför rätta. Men de skjuter bredvid mål. Varför behöver vi lagstifta om att män skall sluta hota och hata ihjäl kvinnliga röster i det offentliga rummet? Vad ligger till grund för denna frustration? Varför känner unga tjejer att det är ”säkrast ligga lågt”? Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att lista ut att det här är ett bevis på att feminismen är allt annat än överdriven – även om Sverige har kommit längre än många andra länder i jämställdhetsfrågan. En högstadieelev från Mörbyskolan i Stockholm gissade att näthatat som drabbar kvinnor och inte män, grundar sig i att män överordnats kvinnor i allmänhet. ”Tjejer måste liksom sparka uppåt om de ska ge sig på killar”, sa han insiktsfullt. Detta barn som vågar säga det alla borde ser, men ingen (med undantag för Feministiskt Initiativ) vill ta i, påminner om en annan saga. Kejsaren är naken! Näthatet mot den offentliga kvinnan är ett koncentrerat bevis på att de sociala strukturer som ständigt bakbundit kvinnan och tvingat henne till underdånighet och tystnad i allra högsta grad är levande.

Alliansens arbete med lagstiftning är nog gott på ett ytligt plan. Men ett grundläggande arbete för att svara på frågan Varför är att föredra. För detta behövs verktyg, kunskap och möjlighet att sprida denna. Vi behöver diskussioner, seminarier och litteratur. Vi behöver utbildning i genusvetenskap. Helst redan på grundskolenivå. Alliansen är emellertid av motsatt mening. En anmärkningsvärd aspekt är fördelningen av resurser inom universitetsvärlden. Medan civilingenjörerna får mer sedan Alliansen kom till makten, får humanisterna allt mindre. Detta resulterar i att ämnen som genusvetenskap får stå tillbaka. Man stänger alltså systematiskt dörren för ögonöppnande ämnen och fråntar eleverna verktyg att ifrågasätta könsroller med. Problem bör inte lösas genom att sopa dem under mattan med hjälp av lagar. Vi ska inte hota folk till att sluta hota, utan få dem att sluta hata.

När borgerliga medier kritiserar de rödgröna hissas ofta en implicit varnande flagga för en påstådd kommunistisk agenda. Samtidigt stryper Alliansen bidragen till de ämnen som handlar om kritiskt tänkande och historiskt ifrågasättande av maktstrukturer. Nu lever vi alltså i ett ”fritt samhälle”, där staten inte tvingar medborgarna att tänka genuskritiskt utan låter oss fortsätta tänka frihetligt patriarkalt – vilket fått konsekvensen att kvinnor, homosexuella och invandringsliberala krafter censurerar sig själva och ligger lågt ”för säkerhets skull”. Man måste fråga sig: Vem går fri i ett sådant klimat?

Jag har tidigare skrivit om muslimsk feminism och varnades för detta. Även angående kritik av Alliansen och Sverigedemokraterna har man välvilligt uttryckt: ”Vågar du så är det bra, men jag förstår om du vill skriva utan att underteckna med namn”. Jag har avböjt detta. Annars är jag ingen människa längre, utan har tvingats att bli en liten lort.