En oerhört stor utmaning i vårt land är att bevara mångfalden i den produktiva skogen, där majoriteten av våra hotade och nära hotade arter finns. Trots en pågående förlust av biologisk mångfald, så fortsätter avverkningen av livsmiljöer för hotade arter. Dessutom har statsbudgeten för skydd av områden sjunkit sedan 2007.

Under förhandlingarna i Nagoya i Japan drev Sverige på för skydd av 20 procent, vilket enligt ledande naturvårdsforskning är vad som krävs för att de flesta djur- och växtarter ska kunna klara sig på lång sikt. I dag är mindre än fyra procent av den produktiva skogen skyddad långsiktigt. Ytterligare cirka fem procent är undantagen från skogsbruk på frivillig väg av skogsnäringen. Sverige är således långt ifrån de 20 procent som man drev under FN-förhandlingarna – och från de 17 procent som man enades om.

Det svenska skogsbruket har omvandlat majoriteten av våra skogar till biologiskt fattiga produktionsytor. Därför krävs nu en helhetssyn på skogen, vilket också täcks in i flera av Nagoya-överenskommelsens olika delmål. För att Sverige ska ha en möjlighet att nå upp till målet att skydda 17 procent av den skog som har störst betydelse för den biologiska mångfalden behövs förstärkta insatser.

Ett första steg är att alla naturskogar – skogar som aldrig kalavverkats och som har höga naturvärden - omedelbart undantas från skogsbruk. Därefter behövs en kartläggning av landskapets naturtyper och livsmiljöer – och en analys av hur vi ska gå till väga för att uppfylla Nagoya-överenskommelsen och miljökvalitetsmålen.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat att ingen skyddsvärd skog ska avverkas. Ändå har anslagen för skydd minskat och Naturskyddsföreningens mångåriga fältundersökningar visar att skyddsvärd skog fortfarande systematiskt avverkas, trots att vi har larmat om höga naturvärden och hotade arter.

Anslagen för skydd av områden måste därför omedelbart höjas, nu och för framtiden om vi ska kunna hejda avverkningar av skyddsvärd skog.