– Jag vill starta en förändring, så här kan det inte fortsätta. Det är pinsamt att jobba nu. Vi har inte tid att ge vård till människan, utan snarare till en kropp. Det sägs att vi ska jobba med ett helhetstänk och främja hälsan, men det finns inte utrymme för det. Det saknas tid, bemanning och pengar.

Det säger undersköterskan Linda Behrmann. Hon har jobbat med omsorg inom Göteborgs stad sedan 2008, bland annat som timanställd inom hemtjänsten. Nu jobbar hon hos mottagningsteamet i Västra Göteborg, som gör insatser i läget mellan sjukhusvård och hemtjänst. Efter flera år av brister kände hon att något måste göras. I maj delade hon med sig av sina erfarenheter i antologin Hjälp oss! – En antologi om den svenska vårdens förfall.

– Vi är inga robotar, vi jobbar med bemötande, men det är svårt när man har så många besök per dag. Det finns inget utrymme för vårdtagarna att vara människa utan det är mat-och-sov-klocka, och för personalen är det att hinna med alla på listan som gäller, säger Behrmann.

Extra tidsnöd blir det eftersom det aldrig planeras för så kallad kringtid, det vill säga tiden det tar att köra, cykla eller gå mellan olika vårdtagare.

– Om bistånd är beviljat för 15 minuter och du även ska åka dit och till nästa vårdtagare på den tiden, då är det inte många minuter kvar. Det finns inget utrymme för om något oväntat händer, trots att det är därför vi finns till – det är inte fullt friska människor vi jobbar med och det händer att folk ramlar till exempel, säger hon.

Linda Behrmann menar att vårdpersonalens flexibilitet fungerar som en stötdämpare.

– Man vill så väl och får så dåligt samvete, så man kanske låter blir att skriva upp att man jobbade 30 minuter extra och hoppade över lunchen.

Flera av de problem som Linda Behrmann pekar på bekräftas i rapporten Matlåda – med eller utan samtal, som Kommunal och Akademikerförbundet SSR släppte nyligen. För rapporten intervjuades drygt tusen anställda inom hemtjänsten runt om i Sverige. Var tredje person svarade att de dagligen saknar tid till förflyttning mellan omsorgstagarnas hem. De vanligaste typerna av insatser som prioriteras bort uppgavs vara social samvaro, städning och dusch.

Titeln till rapporten är hämtad från verkligheten.

– I en av kommunerna räknade man så, ett visst antal minuter för matlåda och några minuter extra för samtal, säger Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR.

– Hemtjänsten måste få handla om sociala kontakter, inte bara om att upprätthålla liv med mat och medicin. Många sitter själva hemma, helt utelämnade och biståndshandläggarna hinner inte ringa upp och se om timmarna räckte.

Hemtjänstpersonalens tajta scheman beror enligt rapporten till viss del på att biståndshandläggarna i ledet före pressas att hålla kommunernas utgifter nere. Även ett par hundra biståndshandläggare har intervjuats och de uppger att de i många fall förhindras att göra professionella utredningar på grund av hög arbetsbelastning och mer eller mindre uttalade krav att hålla nere utgifter.

– Det tär psykiskt på våra medlemmar, säger Heike Erkers. De har inte rätt förutsättningar, en del biståndshandläggare kan ha hundra ärenden. Man kan heller inte bedöma utifrån vad äldre behöver, utan måste snåla.

Skillnader mellan kommuner har inte undersökts, men inget tyder på att situationen i Göteborg skiljer ut sig.

– Jag har åkt runt hela Sverige och det skiljer sig inte nämnvärt mellan kommuner. Jag tror inte att någon kommun följer socialtjänstlagen fullt ut, de äldre är skyddslösa när de inte får det som de har rätt till, säger Heike Erkers, som menar att situationen har försämrats överlag de senaste åren, även om det finns kommuner som sköter sig väl.

Ingela Ekholm, styrelseledamot hos PRO Göteborg, menar att den nuvarande stressiga arbetsmiljön går ut över de äldre.

– Det är för mig självklart att man inte bara ska slänga in en matlåda utan att måltiden ska vara trevlig, och att personal ska finnas med under måltiden.

Det som behöver göras nu är att förbättra arbetsmiljön så att fler lockas till yrket, anser både Linda Behrmann och Ingela Ekholm.

– Samhället har ett ansvar att se till även de som jobbar inom hemtjänsten – som de flesta är kvinnor – får ett hållbart yrkesliv, att det är möjligt att jobba hundra procent utan att förgås. Inom vilket mansdominerat yrke är det lika tufft? Hemtjänstpersonal ska ha rätt till arbetsglädje, utveckling och lön, säger Ingela Ekholm.

Hon ser dock hur saker och ting håller på att vända till det bättre inom Göteborgs stad.

– Det har varit alldeles för tufft både för vårdgivare och vårdtagare de senaste åren och det behövs en radikal förändring. Våra kommunpolitiker har nu tack och lov fått upp ögonen för hemtjänsten ordentligt. De ska satsa åtskilliga miljoner och det är ett stort steg framåt.

Men Linda Behrmann är inte lika hoppfull.

– När pengar tillförs någonstans i verksamheten så ser vi sällan resultatet i praktiken tyvärr, man fattar inte vart pengarna tar vägen. Vi måste sätta ner foten.