I söndags gick hundratals turkiska poliser in hårt mot demonstranterna vid Taksimtorget i Istanbul och drev bort aktivisterna som i över två veckor har ockuperat den omstridda Geziparken. Regeringen säger att de som försöker återta kontrollen av parken kommer att stämplas som ”terrorister” och premiärminister Recep Tayyip Erdogan kallar sina kritiker för vandaler och förrädare.

Den stora massan av de som protesterat mot ”Tayyips” auktoritära ledarstil runt om i Turkiet utgörs dock av vanliga människor. Där finns antikapitalistiska muslimer och kemalister. Vänster och liberaler. Barnfamiljer, ungdomar, medelålders och gamla. De har en sak gemensamt. De säger ”Yeter” på turkiska, ”Nu räcker det”, mot Erdogans ledarstil och maktanspråk.

Det finns många skillnader mellan revolutionen mot Egyptens förre diktator Hosni Mubarak för två år sedan och dagens protester i Turkiet. Erdogan och hans AKP-regering har vunnit förkrossande segrar i allmänna val. Senast fick han nära 50 procent.

Men det finns likheter mellan Kairo 2011 och Istanbul 2013. I Egypten förlorade flera demonstranter ett öga sedan polisens prickskyttar skjutit gummikulor mot dem. I Turkiet rapporteras nu också om civila som träffats i ögonen av polisens tårgaspatroner.

En av dem är Burak Unveren, 31, ekonom med en doktorsgrad som har studerat i både USA och Italien. Han har just blivit utskriven från sjukhuset när vi träffas i hans hem i stadsdelen Besiktas, en halvtimmes promenadväg från Taksim.

I Besiktas har det gått hett till många gånger under protestdagarna.

Där finns fotbollsklubben med samma namn och deras supporterklubb, Carsi, som har anarkistiska drag. En av deras slogans lyder ”Vi är emot allt” och supportrarna har drabbat samman med kravallpolisen flera gånger under protesterna.

När tårgasen svepte över Besiktas under de första dagarna av upproret höll sig Burak Unveren och hans familj inomhus bakom stängda fönster. Men Burak ville till slut själv se vad som pågick. Fem minuters gångväg från sitt hem såg han hur stadsdelen förvandlats till en urban krigszon med demonstranter på ena sidan och kravallpolis på den andra.

– Jag gick dit för att titta. Jag hade inget i händerna, ingen sten, ingen brandbomb, säger han.

Men en hård smäll mot hans vänsteröga fällde honom till marken.

– Jag blev träffad av en tårgaspatron. Jag tror att polismannen som sköt stod cirka 30 meter bort från mig.

Burak Unveren förlorade aldrig medvetandet, men den kraftiga smällen bedövade först smärtan. Han märkte hur något klibbigt, ”varmare än blod”, rann ned för kinden. Det gick inte att tillkalla ambulans eftersom gatorna var barrikaderade. Men en privatbilist körde honom till Sisli-sjukhuset.

I sex dagar kämpade läkarna för att han skulle få behålla sitt öga. Till sist tvingades de ta bort hela ögongloben.

På sjukhuset träffade han andra med liknande ögonskador.

– Där fanns en modedesigner, en student i statskunskap och en danslärare med samma skador som jag efter polisens attacker.

Vänner till Burak, som inte vågar uttala sig med namn, säger hur de såg polisen avfyra tårgaspatroner rakt mot demonstranters ansikten. De är övertygade om att så många civila förlorat synen inte är en tillfällighet.

Efter tidigare fängslanden av journalister och de senaste dagarnas böter mot tv-stationer undviker många turkiska medier att stöta sig med regeringen. Det är därför svårt att få en överblick via turkiska medier över typen av skador.

Men en rapport från Turkiska läkarsällskapets som gavs ut i fredags har minst tio personer förlorat sina ögon under upploppen. Tv-kanalen ODATV namnger tolv personer som har förlorat ett öga och enligt obekräftade källor ska det finnas ytterligare fall.