Hur många har inte önskat att de hade en skriv-ut knapp i huvudet, så att ord och formuleringar inte behöver bli konstlade på vägen mellan tanke och skrift? Khashayar Naderehvandi verkar ha skapat en sådan knapp. Debutromanen Vilar i era outtröttliga händer har han skrivit utan att tänka ut något på förhand, bara låtit det som dyker upp i huvudet strömma ut i fingrarna.

- Jag började bli frustrerad över att jag skrev så dåligt, och kom på att det kanske var för att jag planerade handlingen för mycket. Jag provade att skriva fortare än tanken och efter lite träning fungerade det jättebra.

Khashayar Naderehvandi studerade filosofi länge, men sökte till en utbildningen Litterär gestaltning i Göteborg när han märkte att hans skrivande mer och mer liknade en roman.

- Sättet som man förhöll sig till texter på utbildningen, och till hela världen, det var precis så jag alltid hade tänkt att filosofi borde vara. Utan fotnoter och referenser till döda människor. Vi diskuterade varandras texter, och de konstnärliga diskussionerna tvingades oss även in på frågor om varför världen ser ut som den gör.

Efter utbildningen började han skriva på debutromanen, men körde fast och gav istället ut diktsamlingen Om månen alls syntes 2011. Romanen som kom ut i april i år handlar om en man som blir så inne i ett samtal han tjuvlyssnar på att han följer personerna från Hamburg till Berlin. Efter flera oförutsedda händelser återvänder han till Sverige, möjligtvis till Malmö, men känner inte igen sig och blir till slut omhändertagen.

På grund av att Khashayar Naderehvandi inte fick tänka ut något av handlingen i förväg tar den ofta oförutsägbara svängar, både i de små och stora detaljerna.

- Om jag skrev att han var på väg mot en stol så var det naturliga att han skulle sätta sig, men då var jag tvungen att ändra det eftersom jag redan hade tänkt den tanken.

Genom båda böckerna går idén om minnet, och vad det betyder att inte kunna minnas sin historia.

- Diktsamlingen handlar mycket om vad som händer med minnet när man själv sätts i gungning, när minnet inte fungerar och man hela tiden är tvungen att pröva sin existens på olika sätt. Romanen handlar snarare om vad som händer med minnet om allt omkring sätts i gungning, om samhället rasar samman.

Han menar att även om det finns en historia om att fly från ett land i hans verk, framförallt i diktsamlingen, så är det inte hans historia, och han är trött på journalisternas frågor om hur hans egen flykt till Sverige som sexåring har påverkat honom.

- Jag tänker att när man ställer frågor som handlar om att avgränsa ett historiskt ögonblick så tar det bort betydelsen av allt annat som kommer efter. Det är en sak att fly, det kan vara traumatiskt och omvälvande, men att leva i Sverige är också traumatiskt om du inte är vit.

Ofta börjar det verkliga traumat vid ankomsten till det nya landet, med att lära sig ett nytt språk, hitta ett jobb och försöka skapa sig en plats menar han. Samhällets tendens att fokusera på själva flykten gör att vi slipper ta ansvar för det som händer nu i Sverige, och den betydelse vårt eget agerande har.

- Det är en mycket farligare fråga, för den innebär att fråga sig vad jag hade kunnat göra annorlunda själv. Tar man frågan på allvar måste också riskera at ge upp några av sina privilegier som vit, och det tänker jag att man instinktivt inte är beredd att göra.

Det som har varit traumatiskt för Khashayar Naderehvandi under uppväxten i Malmö och senare i livet är egentligen inga stora händelser. Han har inte blivit jagad eller misshandlad av nazister, utan det är de ständiga små signalerna att han inte riktigt passar in.

- Det är något som märks i samtal med vissa människor, i rasistiska viskningar eller att vi inte har kunnat få någon lägenhet när det är jag som ringer till hyresvärdarna. Hur jag hela tiden förväntas bete mig på ett visst sätt eller att vara en kropp som förväntas ha en viss historia.

Eller hur hans mamma som är utbildad jurist i Iran i Sverige fick höra att hon skulle behöva gå om hela utbildningen för att kunna jobba med sitt yrke här. Istället började hon jobba som förskolelärare, och har blivit kvar där.

- Efter att ha jobbat i tio år med något som man aldrig har varit intresserad av är det svårt att bryta det. Hon har verkligen gjort en klassresa nedåt sedan hon kom hit.

Khashayar Naderehvandi skriver just nu på sin tredje bok, en diktsamling som ska knytas ihop med de tidigare böckerna till en trilogi. Han arbetar också med att starta upp en skrivarkurs på Angereds folkhögskola i Göteborg, som han hoppas ska locka många från Göteborgs förorter.

- Det finns många som kanske är uppvuxna i Sverige men har föräldrar som är uppvuxna någon annanstans som skriver om sina föräldrars historia. När de historierna får plats i den svenska litteraturen så innebär det att man förändrar kulturarvet.