I samband med valet 2010 skrev jag en artikel med rubriken "Efter 24 år med Reinfeldt". Tanken var att ge en föraning av vad alliansen kunde genomföra med ett oavbrutet maktinnehav fram till 2030.

Jag sökte svar i visionerna hos det jag kallar högerns stormtrupper: tankesmedjor, ungdomsförbund och ledarskribenter. Vilka skulle de närmast synliga förändringarna på vägen mot den liberalkonservativa utopin bli? Bland annat kraftigt sänkta inkomstskatter, höjd pensionsålder, avskaffat LAS, privata företag som dominerar inom vård, skola och äldreomsorg, avskaffade landsting, fler privata sjukvårdsförsäkringar och ett nedmonterat socialt skyddsnät – platt skatt och en årslön på banken till alla, genom utförsäljningen av statliga företag som Vattenfall, anses utjämna inkomstskillnaderna.

En del skulle genomföras snabbare, annat skulle ta längre tid. Men att idén om ekonomiska frizoner skulle få fäste så fort, redan nästa år – det kunde jag inte gissa. "År 2030 har Tensta, Rosengård och många andra fattiga områden i landet blivit ekonomiska frizoner. Där lockas företag etablera sig mot skattelättnader och löften om undantag från vissa regleringar, som arbetsrätten och plan- och bygglagen", skrev jag.

Det byggde bland annat på ett förslag av numera avlidne moderaten och Timbro-medarbetaren Johnny Munkhammar: ”[F]rizoner mot utanförskap måste bygga på relativt långtgående undantag för att leda till tydligt positiva effekter. ... Kan Rosengård blomstra efter tio år som frizon lär invandringens positiva kraft dessutom vara än mer uppenbar”, skrev han i Svensk Tidskrift (6/8-2010). Förslaget lyftes även av Centerpartiet i valrörelsen.

Redan året därpå var den parlamentariska apparaten i rullning. I medierna förespråkade Anders Borg, Maud Olofsson och Erik Ullenhag vad de kallade "nystartszoner" och i mars 2011 tillsattes en utredning för att se över möjligheten att ge företag skattelättnader i "utanförskapsområden". "Med bättre förutsättningar för arbete och ett växande lokalt näringsliv kan hela områden lyftas. ... Det är genom sänkta skattekostnader, i form av nedsatt bolagsskatt, sänkta socialavgifter och sänkt fastighetsskatt, som drivkrafterna för att driva företag och anställa ska öka", skrev de i Svenska dagbladet.

Utredaren Christer Sjödin var färdig 7 augusti 2012, i april i år gick en lagrådsremiss iväg till Lagrådet för godkännande och 1 januari 2014 ska nystartszoner införas på försök i bland annat Järvaområdet, där Husby ingår.

Idén om ekonomiska frizoner mot socialt utanförskap har prövats med varierande resultat. På 80-talet införde Thatchers regering så kallade Enterprise Zones (EZ) och exemplet Docklands framförs ofta av förespråkarna som ett föredöme. Från ett nedgånget Isle of Dogs, som stadsdelen hette, till framgångsrikt och modernt affärscentrum – Docklands. Men som regeringens egen utredare konstaterar skulle "en stor del av den ekonomiska aktivitet som attraherats till EZ ... ha genomförts även utan införandet av EZ".

Föredöme för Sverige är det franska system som infördes 1997. Där är det särskilt byggföretag som har lockats av de sänkta skatterna. Antalet företagsetableringar och arbetstillfällen i zonerna har givetvis ökat. Ändå har inte arbetslösheten sjunkit. Det förklaras bland annat av en allmän nedgång i ekonomin och att de förväntade anställningsbara personerna saknar den utbildning och kompetens som småföretagen i zonerna vill ha.

Kostnaden för det franska systemet uppgick till hela 450 miljoner euro 2010. Med andra ord en mycket dyr åtgärd, särskilt som de sociala problemen och inkomstskillnaderna bara flyttar någon annanstans, eller blir kvar. "Ofta har emellertid den ökade sysselsättningen orsakat undanträngningseffekter i kringliggande områden och man ser oftast inga effekter på arbetslösheten hos boende i områdena", konstaterar regeringens utredare. Ingenstans har frizonerna utjämnat några klasskillnader och endast i Indiana, USA, har systemet lett till en faktisk sänkning av arbetslösheten.

I Sverige uppskattas kostnaden bli betydligt blygsammare än i Frankrike, 155 miljoner för 2014 – men detta för en åtgärd vars eventuella positiva effekter enligt utredarna avtar vartefter: "Utvecklingen sker de första åren efter det att systemet införs, varefter utvecklingen avstannar", konstaterar man på grundval av de vetenskapliga studier som hittills genomförts. Dessutom är det svårt att veta hur det fungerar på sikt – i exemplet Frankrike är bedömningen att "det ännu inte är möjligt att dra några säkra slutsatser avseende de långsiktiga effekterna av systemet".

Inte ens ministrarna själva verkar riktigt övertygade. Det är deras "förhoppning" att åtgärden leder till fler jobb och företag, men de menar samtidigt att lösningarna är "många och komplexa". "Tillsammans med andra åtgärder såsom en stärkt arbetslinje och mer kunskap och ökad likvärdighet i skolan är detta ett steg för att minska utanförskapet och underlätta för framväxten av fler jobb", skrev Borg, Olofsson och Ullenhag i SvD 2011. För att motivera åtgärden måste de lyfta fram annat, som utbildningssatsningarna. Nystartszonerna är bara "en av många pusselbitar".

Istället för att gå till botten med de strukturella skillnaderna införs akut manikyr. Arbetslöshet och socialt utanförskap blir kvar. En fransk rapport visar att de unga männen utanför arbetsmarknaden i vissa zoner tvärtom har ökat i antal. Att frizonerna skulle motverka det så kallade utanförskapet är med andra ord bara tomt prat.

Men nu har idén sålts in av tankesmedjor och politiker i Sverige och stormtrupperna är redo att ta nästa steg. "Avskaffa LAS i zonerna", skriver Moderata ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe i Expressen (24/4–13). Kanske är det som beskrivs som en insats mot utanförskap i områden som Husby snarare en testballong för högerns drömsamhälle. Ett samhälle där det är en skyldighet att sänka skatterna och en rättighet att dumpa lönerna.