Crash course för okunniga vita | Fria.Nu

Recension


  • Karin Henriksson skriver om det svarta USA.
Fria Tidningen

Crash course för okunniga vita

USA-korren Karin Henriksson vill skildra det strukturella förtrycket av den afroamerikanska befolkningen i USA – på dryga 200 sidor. En tunn översikt som kanske bäst passar den som saknar koll, skriver Anna Remmets.

Titeln En droppe svart blod syftar på att det enligt det rasistiska klassificeringssystemet räckte med att en svart anmoder eller anfader kunde spåras bakåt i tiden för att en person skulle anses som svart, med allt vad det innebar i slaveriets och segregationens dagar. Och USA har fortsatt att klassificera människor enligt specifika kriterier, även om kategorierna har utökats i takt med förändringar i befolkningens sammansättning. Man har också hållit fast vid begreppet "ras", enligt förespråkarna för att det är nödvändigt för att kunna utjämna strukturella orättvisor genom statistik och kvotering.

Karin Henriksson, själv bosatt i USA sedan flera år tillbaka, har skrivit en historisk genomgång av det strukturella förtrycket av den afroamerikanska befolkningen och om kampen mot detsamma, från slaveriets dagar till nutid när USA har fått sin första svarta president. Hon berättar om den segregation som ersatte slaveriet, om hur det lät i samhällsdebatten och om några frontfigurer i kampen för jämlikhet – Frederick Douglass, Martin Luther King, Malcolm X. Tyvärr omnämns feministen Angela Davis bara i förbifarten. Men relativt stort utrymme ges till Harriet Jacobs som började sitt liv i slaveri men sedan kom att skriva en självbiografi.

Henriksson redogör även för några av de mest framstående afroamerikanerna inom amerikansk litteratur, film, konst och musik. Man skulle kunna tro att en historisk genomgång av detta slag skulle ta minst 500 sidor i anspråk, men En droppe svart blod har ett ganska anspråkslöst format på drygt 200 sidor. Det säger sig självt att det inte ger utrymme för några mer ingående analyser.

Den oförstående attityd som märktes i höstens och vinterns debatter kring Tintin, Lilla Hjärtat och dockan i Disneys tomteverkstad visar att vår kunskap om den historiska kontext som bland annat gav upphov till den rasistiska nidbilden "pickaninny" är minst sagt skral. Med tanke på denna uppenbara brist på medvetenhet kanske en översiktlig och lättillgänglig bok som Henrikssons behövs.

Boken ger basala kunskaper men inte så mycket mer. Faktum är att Henriksson med lätt stressad ton plöjer sig genom ett par hundra års historia och hastigt kommenterar olika företeelser och personer. Det känns närmast arrogant, även om syftet förstås är att sprida kunskap om rasismens förödande konsekvenser. Det negativa intrycket stärks av att hon i ett av bokens kortare kapitel tar på sig att "sammanfatta" "afroamerikansk kultur". Visserligen erkänner Henriksson det uppenbart omöjliga med endast ett kapitel till sitt förfogande, men det mildrar inte effekten.

Det är också problematiskt att hon frekvent använder n-ordet. Det gör hon när hon skildrar den tid då ordet var gängse, så man får anta att syftet är att skapa en historisk känsla, och kanske också att gestalta den allt genomsyrande rasistiska diskursen för läsaren. Men ordet skaver när det används okommenterat, särskilt som Henriksson i alla andra aspekter av sina historiska tillbakablickar antar ett nutida utifrån-perspektiv.

Det bestående intrycket är att denna bok är skriven som en "crash course" för illa pålästa svenskar. Den okunskap och blindhet inför vita privilegier som många uppvisade i nämnda debatter visar dock att en sådan kurs mycket väl kan behövas.

Fakta: 

Litteratur

En droppe svart blod. Ras och tolerans i USA

Författare: Karin Henriksson Förlag: Leopard

Annons

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu