Historien om det spanska inbördeskriget som pågick mellan 1936 och 1939 är på många sätt en renodlad tragedi. Det slutade med en seger för fascismen vars framfart skulle stoppas först i och med Andra världskrigets slut efter att ha skördat miljontals liv. Men det är samtidigt en händelse som visar på kraften i tidens arbetarrörelses internationella solidaritet och kampvilja, två saker som återigen lär sättas på prov inom kort i ett politiskt klimat där stöveltrampen åter börjat höras allt starkare.

Anna Jörgensdotters skönlitterära gestaltning av några människoöden under kriget kretsar kring det före detta kärleksparet Ingemar och Klara i Sverige och Conxa som strider på antifascisternas sida i Spanien. Till den gruppen ska arbetarklasskillen Ingemar komma att ansluta sig medan Klara, som tillsammans med honom lyssnat på brandtal om jämställdhet, blir kvar i Sverige, gravid.

Ingemars och Klaras vägar skiljs alltså åt medan Ingemars och Conxas korsas, om än bara för en kort tid. Ingemar som knappt hållit i ett gevär lär sig vad död och dödande är medan den unga ensamstående mamman och revolutionären Conxa kämpar mot såväl fascisterna som sexismen i de egna leden. Klara tvingas att flytta ihop med en man hon inte älskar för att ha åtminstone någon slags far till sitt barn.

Solidärer är en till en början lågmäld, sedan alltmer storslagen berättelse. Det är plågsamt att läsa om det hopp och de drömmar som gradvis mals ner under fascisternas framfart, om krigets umbäranden och brutalitet och om hur kvinnor som Conxa, som förväntar sig att en progressiv rörelse som deras ska låta dem slåss vid männens sida, degraderas till sköterskor och administratörer.

Men parallellt tillåts ändå en mer anspråkslös hoppfullhet att spira. Den kvarlämnade Klara blir alltmer sin egen. Hon läser politiska texter, går på möten och börjar hävda sin rätt gentemot sin smått alkoholiserade sambo som hon mer eller mindre mot sin vilja sammanfördes med när Ingemar lämnade henne gravid. Jörgensdotter låter ana att hennes tillkämpade frihet och tillägnade radikalitet också kommer bli dotterns.

Personerna i Solidärer är levande och dynamiskt gestaltade, vilket annars ibland är en brist i romaner vars primära ärende är att skildra ett specifikt historiskt förlopp. Klara, som utvecklas mest fast hon blir kvar, är den största behållningen.

Inslagen av fantastik, som kommer till uttryck främst i en förmåga hos Ingemar att kunna minnas händelser i förflutet då han ännu inte fanns till, kunde Jörgensdotter dock ha utelämnat. De tillför inte särskilt mycket till en roman vars händelseförlopp, beskrivningar och karaktärsgestaltning bär berättelsen mer än väl.