I slutet av januari anlände ett mycket ovanligt utpressningsbrev till redaktionen på Hannoversche Allgemeine Zeitung. Brevets var signerat Kakmonstret, känd från tv-serien Mupparna. Brevets inledande mening talade tydligt om vad saken gällde: ”Jag har kexet! Ni vill ha det.”

Kexet i fråga var ett förgyllt Leibnitz-kex, Tysklands motsvarighet till det svenska Mariekexet, som nyligen hade stulits från tillverkaren Bahlsen. Tjuvarna hade klättrat upp på huvudkontorets fasad och där, flera meter upp i luften, monterat ner det runt fem kilo tunga kexet som normalt utgör en del av ett 100 år gammalt konstverk.

Tillsammans med utpressningsbrevet fanns också ett foto på en person i kakmonsterkostym med det förgyllda mässingskexet i famnen, varav ena hörnet redan var i förövarens mun.

Kraven för ett återlämnande var dels en generös donation av Leibnitzkex till ett lokalt barnsjukhus, dels en donation på 1 000 euro till ett lokalt djurhem. Brevet klargjorde också vilka kex det var fråga om: ”inte de med mörk choklad, utan de med mjölkchoklad”.

Kexet återlämnades senare oskatt efter att tillverkaren tillmötesgått utpressarens krav. Det försvunna kexet påträffades upphängt i en staty utanför Leibnitzuniversitetet i Hannover. Kakmonstret är fortfarande på fri fot.

Värre gick det för mrs Cooper och mr Foster, ett par i 60-årsåldern, hemmahörande på landsbygden i nordöstra England. De båda dömdes till tre års fängelse efter att det i höstas uppdagats att paret under en sexårsperiod odlat cannabis till ett värde av cirka 400 000 pund (ca 3,9 miljoner kronor).

Men det ska inte ha varit för egen vinning. Merparten av pengarna spenderade paret på välgörande ändamål, allt medan de själva levde ett enkelt och tillbakadraget liv på den engelska landsbygden. Paret gjorde regelbundna resor till Kenya och i en by utanför Mombasa finansierade de bland annat medicinsk utrustning till ett sjukhus och skolgång för byns barn.

Cannabisodlingen upptäcktes av en slump då polisen jagade en inbrottstjuv i närheten och en polisman kände den distinkta lukten av cannabis. När polisen knackade på mrs Coopers dörr erkände 63-åringen ögonblickligen.

Under förhandlingarna i Lincoln Crown Court konstaterade domaren att paret tidigare inte haft problem med rättsväsendet.

– Jag är övertygad om att ni har gjort bra saker med pengarna i Kenya, men om det var för att stilla ert dåliga samvete kan jag bara spekulera, sa domaren innan han dömde paret.

Någon som regelbundet jämförs med Robin Hood i medierna är Sanchez Gordillos, borgmästare i Marinaleda i Andalusien. I spåren av den ekonomiska krisen, som slagit särskilt hårt mot södra Spanien, ledde Sanchez under sommaren 2012 flera organiserade plundringar av stormarknader.

Borgmästare sedan 33 år tillbaka, och representant för partiet Enade vänstern (IU) i Andalusiens regionala parlament, stod Sanchez utanför stormarknaderna och manade på sina anhängare med megafon under plundringarna. Dussintals kundvagnar fyllda med bröd, mjölk, olja och pasta rullades ut och maten distribuerades till soppkök och andra hjälporganisationer.

Fem personer arresterades i samband med plundringarna. Sanchez själv, i egenskap av folkvald politiker, undkom arrest och ombads istället förklara sig inför en domare.

– Det finns folk som inte har någonting att äta, sa Sanchez senare till medierna och menade att plundringarna skulle ses som en symbolisk och fredlig protest mot centralregeringens sätt att hantera den ekonomiska krisen.

Att Sanchez drivs av politisk övertygelse och att plundringarna står i direkt samband med regionens ekonomiska situation är det få som betvivlar. Hur det är med idealismen hos de bankrånare som i Los Angeles hösten 2012, mitt under pågående biljakt började kasta ut stora mängder av bytet i problemområdet South Central, är dock mer tveksamt.

Rånarna omtalades senare som Robin Hood-figurer och områdets invånare tog dem i försvar.

– Jag är så glad att dessa personer kom för att sprida pengar i området, de kom ju för att hjälpa oss, sa en kvinna till tv-kanalen NBC.

Eventuella altruistiska motiv avfärdades av polisen, som menade att det snarare handlade om taktik från rånarnas sida. Om gatorna fylldes med människor som letade pengar skulle det försvåra polisens arbete.

De som hade hittat pengar som rånarna spridde för vinden uppmanades att återlämna dem till banken. Det är än så länge oklart om någon har hörsammat uppmaningen.