– Sammanlagt har jag varit utan sysselsättning i nästan tre år, säger Christoffer Denneth Örnevik.

Han är 23 år och har efter gymnasiet haft kortare anställning på ett bemanningsföretag, studerat ett år och haft praktikplatser. Mellan det har han haft perioder på några månader och upp till ett år utan sysselsättning. Arbetslöshetssiffrorna är mörka i hela landet just nu, men för personer med nedsatt arbetsförmåga har det länge varit tufft på arbetsmarknaden.

– De har hamnat längst bak i kön och där står de stilla. Andra grupper följer konjunkturens upp- och nedgångar, men för de här personerna är riktningen sjunkande oberoende av konjunktur och oavsett regering, säger Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden.

Tidigare har Arbetskraftsundersökningen (AKU) mätt sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning till drygt 56 procent 1998 och 50 procent 2008. Den senaste mätningen har gjorts av Statistiska centralbyrån och enligt den ligger siffran nu nere på 44 procent. Bland kvinnor med funktionsnedsättning är sysselsättningen så låg som 39 procent.

– Att sysselsättningen är så låg bland personer med nedsatt arbetsförmåga beror på att arbetsmarknadspolitiken behöver rustas upp och komma med nya idéer. Men det beror också på attityder och diskriminering. Det är därför sysselsättningen är något lägre bland kvinnor. Kvinnor med nedsatt arbetsförmåga utsätts för samma strukturella diskriminering som finns i samhället i stort, säger Ingrid Burman.

När Christoffer Denneth Örnevik har sökt jobb har han mötts av både positiva och negativa attityder från arbetsgivarna.

– På ett ställe blev de till och med sura för att jag hade sökt när de förstod att jag var synskadad, säger han med ett skratt.

Han förklarar att han inte så lätt gräver ner sig utan kan se det positiva i de flesta situationer. Det har hjälpt honom att hålla modet uppe under sina perioder utan sysselsättning.

– Men jag har förståelse för de som tappar hoppet till slut. Ibland kändes allting hopplöst för mig också, säger han.

Christoffer Denneth Örnevik kan också förstå att det finns en osäkerhet att anställa personer med funktionsnedsättning hos arbetsgivare som inte har erfarenhet av det.

– Det är ju alltid lätt att känna oro inför sådant man inte har kunskap om. Då gäller det som funktionsnedsatt att själv inte känna sig fast i sin situation utan att se möjligheter för att lösa det som kanske är svårt. Då kan arbetsgivaren också se möjligheter istället för hinder.

Han menar också att många arbetsgivare ser den ekonomiska förlusten med att ha en anställd som kanske inte arbetar lika snabbt, men då missar de att se vilken tillgång det kan vara att ha en anställd som tillför andra kompetenser.

Gustav Nilsson (M) sitter i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Han håller med om att fördomar som finns i samhället är ett hinder för personer med funktionsnedsättning för att ta sig in på arbetsmarknaden och han tycker att det finns anledning att se över regelverket. Men tvärtemot Ingrid Burmans observation att sysselsättningsgraden för den här gruppen inte följer konjunkturerna så menar han att finanskrisen är en orsak till att siffran är så låg nu.

– Vi har gjort åtgärder som att öka lönebidragen och ge mer resurser till Arbetsförmedlingen, men den främsta anledningen är lågkonjunkturen. Vi får hoppas att länderna i EU får ordning på problemen, säger Gustav Nilsson.

Men enligt Ingrid Burman har lönesubventioner använts som åtgärd tidigare men inte gjort någon skillnad i vare sig låg- eller högkonjunktur. Hon efterlyser en förändring av förutsättningarna på arbetsmarknaden. Som svar på det upprepar Gustav Nilssons att det kan finnas anledning att se över regelverket, men att mycket redan har gjorts.

Från början sökte Christoffer Denneth Örnevik framför allt telefonjobb som försäljare och på kundtjänst eftersom han visste att det är arbetsuppgifter han klarar av. Men tillsammans med sin SIUS-konsulent (särskilt introduktions- och uppföljningsstöd på Arbetsförmedlingen) kom han fram till att musiklärare skulle vara ett passande yrke. De kontaktade skolor som kunde passa och Christoffer Denneth Örnevik erbjöds att komma och praktisera.

– Av en slump nappade en skola i området där jag bor och efter ett par månaders praktik fick jag anställning som musiklärare och fritidspedagog, berättar han.

Och här känner han att hans synskada kan vara en tillgång i arbetet.

– Eleverna ser att jag tar mig fram bra ändå och om jag går fel ibland så fortsätter jag bara att försöka. De andra lärarna har också sagt att eleverna blir inspirerade och känner att de själva kan klara av saker som från början inte verkar helt lätt.

Anställningen på skolan gäller fram till augusti och till hösten hoppas Christoffer Denneth Örnevik att han kommer in på Umeå universitet och kan läsa till att bli utbildad musiklärare.

– Om jag inte kommer in hoppas jag att jag kan förlänga anställningen på skolan jag är på nu. Annars har jag i alla fall en bra erfarenhet till mitt cv, och nu vet jag att jag har klarat av att få jobb förut.