Masja är rysk judinna från Azerbajdzjan som bor bland turkarna i Berlin. Föräldrarna drömmer nostalgiskt tillbaka till Sovjettiden, men har glömt de långa matköerna och allt annat som inte fungerade. Masja pluggar arabiska och vill bli tolk i FN. När en turkisk vän kritiserar hur Israel behandlar palestinierna vill Masja försvara Israel. När en tysk bekant, som bär på den tyska arvssynden från naziförfäderna, villkorslöst försvarar Israel, vill Masja inte längre göra det.

Hennes östtyska pojkvän, vars pappa blev alkoholiserad efter murens fall, ligger på sjukhus och delar rum med en ukrainsk gammal gubbe som skriker på nätterna. Masja har en lesbisk affär med en kurdisk tjej som rymt från sin familj när de försöker gifta bort henne. Sen rymmer hon igen med Masjas pass och pengar.

Och det här är bara början på Olga Grjasnowas Ryssar är såna som gillar björkar, en samtidsroman om att hitta en identitet i den postmoderna världen, där många gränser har suddats ut samtidigt som nya har dragits upp.

Huvuddelen av boken utspelar sig i Israel, där Masja får jobb som tolk och hamnar mitt i konflikten mellan israeler och palestinier, samtidigt som hennes barndomsminnen om motsättningarna mellan armenierna och azererna från kriget i Nagorno-Karabach framträder allt tydligare. Eftersom hennes familj vare sig var armenier eller azerer behövde de inte ta ställning i den konflikten. Men hur ska hon nu förhålla sig till israelerna och palestinierna?

Olga Grjasnowas debutbok vänder på perspektiven mer än en gång och ställer många svåra frågor utan att nödvändigtvis vilja ge svaren. Det gör att det blir intressant läsning, om än i varierande tempo och ibland något spretigt.