Agneta Klingspors Tji fick du är en samling prosaartiklar skrivna mellan 1978 och fram till i dag. Precis som i dagböckerna handlar det om såväl privata som politiska reflektioner. Resonemang, samtidsanalyser och anekdoter ur vardagen. Hon skildrar hur hon går på en av Pen-klubbens diskussioner om 60- och 80-talens litteratur och suckarna som hörs i salongen när hon nämner det förbisedda 70-talet: ”kvinno- och bekännelselitteraturens" årtionde, till vilket hennes egna skönlitterära alster räknas.

Hon skriver om konst och åldrande. Hon berättar om möten med människor i det egna kvarteret och om hur en älskare slår till henne för att han vill sätta henne på plats. ”Verkligen? År 1991?” frågar sig Klingspor och får till svar att han känner att hon tar kuken ifrån honom. ”Hädanefter ska vi fråga: Sitter den fast eller löst? Sitter den löst, så spring”, blir hennes slutsats.

Oavsett om ämnet är privat, till och med intimt, eller inte så förhåller sig Klingspor lika intellektuellt reflekterande. Språket är ofta lyriskt, lätt fragmentariskt, men samtidigt exakt. Klingspor har en bestämd uppfattning om vad hon menar när hon säger att hon vill belysa det politiska i det privata. Även i skildringen av det mest privata är hon nämligen mycket selektiv: när hon delar med sig har hon en tydlig agenda. Den person som träder fram i texterna framstår därför ibland som totalt blottad, men samtidigt dold, vilket skapar en fascinerande dynamik.

Agneta Klingspor är spännande, mångfacetterad och stilistiskt slipad. Hennes ovilja att låta sig inordnas i bestämda fack märks lika mycket på texternas form som på innehållet. Benämningen ”prosaartiklar” är egentligen för snäv för att inkludera de kortnoveller, miniessäer och krönikor som ryms här.

Klingspors medvetna mix av det ”privata” och det ”politiska” kan ses som en dekonstruktion av dikotomin och en protest mot det manliga kulturetablissemang som avfärdat bland annat henne och Kerstin Thorvall. Raljerande kritiker har beskrivit deras texter som uppräkningar av män som ”marscherar” på rad genom författarens sängkammare (Klingspor) eller som skildringar av en kjol som ständigt åker upp (Thorvall).

Klingspor framhåller vikten av att skriva fram kvinnors positioner som subjekt och tillmäter det projektet lika stor betydelse som att resonera kring omvälvande politiska händelser. Den som vill ha en mer djuplodande och omfattande bild av hennes tankevärld får dock ut mer av Dagböckerna, som liksom Tji fick du bjuder på lika mycket filosofiska, politiska och estetiska resonemang som på intima skildringar av ett komplext känsloliv.