Fria Tidningen

"Männens tystnad är ett problem"

När Maria Sveland fick ett dödshot i brevlådan la hon skrivandet av tredje romanen åt sidan och började skriva om den växande antifeminismen. En backlash för jämställdheten står i full blom och för att vända utvecklingen måste även män visa sig i offentligheten och försvara landvinningarna, menar hon. "Antifeminism är en större fråga än att vänsterfeminister som jag hotas. I grunden handlar det om något så banalt som att vi kommit långt."

Författaren och journalisten Maria Sveland är en av Sveriges mest kända feministiska debattörer. Hon har under flera år i böcker, radioprogram och artiklar diskuterat frågor om föräldraskap, kärleksrelationer och mäns våld mot kvinnor.

För ett år sedan var hon i full färd med att skriva klart sin tredje roman när hon en dag fick ett brev med ett dödshot. Avsändaren som kallade sig "Breiviks fanclub" krävde att hon skulle lämna det offentliga livet. Romanen fick vänta, istället gav hon sig i kast med att kartlägga antifeminismen i boken Hatet som hon nu är aktuell med.

– Dödshotet blev den utlösande faktorn till varför jag skrev boken. Det blev en personlig terapeutisk process men också ett sätt att förstå hatet, som är ett politiskt hat, säger Maria Sveland.

Hon vill att boken ska tjäna som en väckarklocka och uppmaning till läsarna att agera för ett rättvist, tolerant och solidariskt samhälle. Hon beskriver hatet mot feminister ur ett historiskt och politiskt perspektiv. Med hjälp av siffror, statistik och intervjuer med andra feminister och personer från Amnesty och FN, tecknar hon en bild av de senaste årens utveckling som hon menar har inneburit en rejäl backlash för kvinnors rättigheter världen över.

Sedan Maria Sveland för sex år sedan debuterade som författare med boken Bitterfittan har hon fått många arga brev och även hot. Men det var först för ett år sedan, efter en artikel i Dagens Nyheter, som tonen i breven skruvades upp. I artikeln kopplade hon samman det ökande hatet mot kvinnor och feminister med den ökande rasismen i samhället.

Hon oroas av den växande fascismen i Europa och menar att den alltid varit en grogrund för antifeministiska idéer. När högerextreme Anders Behring Breivik förklarade motivet till sina terrordåd, var feminismen en av de första punkter han tog upp. Rädslan att feminismen feminiserat männen och luckrat upp de traditionella könsrollerna är ett klassiskt fascistiskt grepp, menar Maria Sveland.

I Hatet beskriver hon SD:s politik som starkt könskonservativ och det finns en nostalgisk längtan tillbaka till 50-talets familjeroller.

– Man vill att kvinnan ska hålla sig hemma, inskränka aborträtten och man känner sig hotade av genusprat på dagis.

Finns det en risk att de senaste årens hat och hot mot feminister begränsat folk att arbeta politiskt?

– Ja, det tror jag faktiskt. Det öppna, ogenererade hatet har tystat människor. Unga tjejer som skrivit sina första debattartiklar och får hatiska kommentarer och mejl drar sig för att fortsätta skriva. Det finns också en självcensur bland skribenter, som vet att om de skriver om rasism och feminism så blir det ett hårt tryck. Det gör det här till ett demokratiskt problem, säger Maria Sveland.

Hon betonar att varje gång som kvinnorörelsen försökt erövra positioner, om det så handlat om rösträtt eller dagisplatser åt alla, har de mötts av starkt motstånd och misshandlats, hotats och förlöjligats.

– Varje gång en förtryckt grupp försöker utmana makten möts de av motstånd. Det är absolut inget nytt hat, säger hon och gör en koppling mellan feminismen och frihetsrörelser som ANC i Sydafrika och den svarta medborgarrättsrörelsen i USA.

Den feministiska rörelsen i Sverige har gjort stora landvinningar historiskt, kanske varit den mest framgångsrika i hela världen. Men de senaste årens utveckling oroar Maria Sveland.

– Antifeminism är en större fråga än att vänsterfeminister som jag hotas. I grunden handlar det om något så banalt som att vi kommit långt, kvinnor hörs mer och tar mer plats. Men ju mer plats vi tar, desto mer hotade känner sig vissa män som slår tillbaka med olika medel. Och det är inte bara hot det handlar om. Löneskillnaderna är ett uttryck för en extrem aggression, våldet i hemmen en annan.

Det pratas inte lika mycket om feminism i dag jämfört med för ett par år sedan. Hur ser du på det allmänna tillståndet för feminismen?

– Det har blivit en ickefråga och det har skett en förskjutning av debatten, feminism betraktas som en slags extremism. Mycket har att göra med den regering vi har. Det handlar om ökade orättvisor som slagit även mot sjuka, arbetslösa, flyktingar och invandrare.

Maria Sveland menar att det finns en ovilja i det nyliberala samhället att prata om offer, eftersom dessa sätter fingret på strukturella orättvisor.

– Genom att skambelägga offerskap undviker man pratet om vem som är förtryckare. Finns det inga offer finns det inte heller några förövare eller orättvisor.

I Hatet skriver du om att svenska män gärna får kollektiviseras så länge man pratar gott om dem, men att kritisera män som grupp är ett oerhört laddat och känsligt ämne. Hur tar det sig uttryck?

– Pratar man om vikten av manliga förskollärare eller att svenska män är bäst i Europa på att ta ut föräldradagar är det inga problem. Men om man pratar om mäns våld mot kvinnor kan man räkna med att en rad röster säger att ”nu skuldbelägger du alla män”. Många män blir extremt provocerade, inte av detta sorgliga faktum om våld i hemmen, utan av att man påtalar problemen. Alla män slår inte kvinnor, men av dem som slår är 99 procent män. Det är ett tabu, så får man inte säga.

Vad tycker du är en feministisk mans viktigaste uppgift i kampen för jämställdhet och rättvisa?

– Tystnaden från mäns sida är ett problem. Det handlar trots allt om mäns barn, flickvänner, mammor och så vidare, men frågan drivs hela tiden av kvinnor. Det är sorgligt att det är så tyst i debatten från männen. Jag kommer knappt på någon feministisk man i det offentliga. Det är få manliga journalister som över huvud taget velat intervjua mig.

Trots att det blåser hårt och kallt fortsätter du driva dina frågor. Var får du din energi och ork från?

– Som offentlig person får jag utrymme i media och därför känner jag också ett ansvar. Sedan får jag mycket kraft från den feministiska rörelsen som ger en liv, lust och pepp. Jag känner mig verkligen inte ensam. Det är väldigt viktigt att man har ett nätverk där man kan dela med sig av sina tankar och sin politiska analys.

Har du något hopp om politisk förändring?

– Ja, det har jag. Jag tror att vi nått en gräns där väldigt många är trötta och känner en avsky inför alla orättvisor som drabbar sjuka, arbetslösa och flyktingar. Det är viktigt att prata om det här och driva dessa frågor. Sedan kommer det ju ett val 2014 där vi kan rösta bort den nuvarande regeringen.

Vad ska du göra härnäst?

– Jag ska slutföra den roman som aldrig blev klar när Hatet kom i vägen. Sedan ska jag skriva en teaterpjäs om Örebromannen.

Fakta: 

Maria Sveland

• Författare och journalist. Debuterade med romanen Bitterfittan 2007 vilken även har dramatiserats. Född 1974 och bosatt på Södermalm i Stockholm.

• Utbildad på Dramatiska institutets radiolinje, gjort flera program för Sveriges Radio och SVT.

• Aktuell med Hatet. En bok om antifeminism (Leopard förlag). Förra boken var Happy happy -en bok om skilsmässa (Atlas 2011).

Olle Eriksson är frilansjournalist med kriminalpolitik som fokusområde. Han har bland annat skrivit för Aftonbladet, Arbetaren och Kom ut.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Växjö får feministfestival

8 mars

Femstival på Det fria ordets hus i juni har fokus på internationell aktivism och transpersoners rättigheter.

Landets Fria

Det myllrar av feminism i Göteborg

8 mars

TV-serien Fittstim antydde att feminismen blivit snäv och elitistisk. Men GFT:s granskning visar motsatsen: det myllrar av feminism.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu