Den 29 januari störtade en 47-årig arbetare 10 meter ner från en byggnadsställning på bygget av massabruket Montes del Plata utanför Conchillas i Uruguay. Han dog kort efteråt på sjukhuset. Upprördheten bland hans kollegor var stor, särskilt efter att företaget ”städat” olycksplatsen innan en utredning gjorts. Den 5 februari gick hela arbetsstyrkan ut i strejk med ockupation av arbetsplatsen.

På staketet runt Montes del Plata, som när det färdigställs kommer täcka flera kvadratkilometer och vara världens största massabruk, hänger nu banderoller med texter som ”inga fler döda – strejk för säkerhet”.

– Olyckan var ingen slump, det fanns svåra säkerhetsbrister. Det saknades säkerhetslina och cheferna försökte sätta upp en i efterhand. Företaget skyndar på arbetet för mycket och det har varit minst fem allvarliga fallolyckor tidigare. En man bröt ryggen och håller på att lära sig gå igen i dag, säger Oscar Agriela, talesman för byggarbetarfacket SUNCA.

5 000 arbetar på det jättelika bygget, varav hundratals utländska arbetare. En del kommer från västeuropeiska länder, men en klar majoritet från Östeuropa, Ryssland och Turkiet.

– De diskrimineras jämfört med västeuropeerna, vi ser att de blir verbalt kränkta. De tvingas arbeta trots att de skadat sig – jag mötte en man som var på jobbet med tre brutna fingrar. Han hotades med att bli hemskickad om han krävde ledighet. En annan hade skurit sig med vinkelslip, men det blev varken ordentligt undersökt av läkare eller anmält som arbetsskada – de bara plåstrade om och skickade tillbaka honom.

Till Dalarnas tidningar uppger Stora Ensos Johan Nordlund att ”den förolyckade arbetaren bar säkerhetssele och ingen tillåts arbeta utan skyddsutrustning. Att arbetsplatsen städades efter olyckan berodde på att ansvariga på arbetsdepartementet i Uruguay sade åt oss att göra det”. Detta dementerades uttryckligen av Uruguays arbetsmarknadsminister för tidningen El Observador.

I utkanten av staden Colonia hittar man två inhägnade kvartersblock med rader av identiska stugor med plåttak. Det är ett av flera liknande områden där arbetare från avlägsna delar av Uruguay och från utlandet är inhysta.

– Företaget är helt ansvarigt. Av någon anledning ”städade” de, eller hur? Det fanns ingen säkerhetslina, inget räcke, och en av plattorna i byggnadsställningen var felmonterad och gav vika. Det togs foton på det innan de ställde till rätta. De stressar på för mycket i vissa sektorer, det blir för många arbetare som springer på varandra och en del måste jobba i fallzonen från arbeten högre upp, säger muraren Sebastián Sarantes.

Han är den ende som vill framträda med namn, men får medhåll från ett halvdussin kollegor från Uruguay och Spanien.

Utanför ett hotell i Colonias centrum sitter tysken ”Klaus” med några kamrater och dricker öl. Han vill inte säga sitt eller företagets namn och vänder på sin namnbricka, men jag hinner uppfatta att han är förman. Han ger en annan bild.

– Uruguayanerna saknar ordentlig arbetskultur. De jobbar ett par timmar, dräller runt ett par timmar. SUNCA tar varje ursäkt att stoppa arbetet, därför är allt försenat.

I förra veckan nåddes ett avtal och arbetet kunde återupptas.

– Bland annat har ett par av de direkt ansvariga cheferna fått gå och fackombuden har fått rätt att temporärt stoppa farligt arbete tills arbetsministeriet har inspekterat. Det är ett bra avtal, men nu gäller det att se hur det följs, säger Oscar Agriela.

Montes del Plata-projektet har tidigare ifrågasatts av andra skäl. Avtalet med uruguayanska staten, som i början hölls hemligt, ger stora skattelättnader och lovar att tillåta skogsplantering på tidigare skyddad mark. Miljöorganisationer har varit mycket kritiska till storskaliga planteringar av tall och eukalyptus.

– Det är en förstörelse av ekosystem likaväl som avverkning av urskog. Virkesmonokulturerna kräver bekämpningsmedel och tömmer grundvattenreservoarerna. Brunnar torkar ut och bönder som bor i närheten tvingas sälja sin mark till samma skogsbolag. Landsbygden avfolkas, säger Teresa Perez från nätverket Guayubira.

– Jag har bott här hela mitt liv och det har aldrig saknats vatten förrän de satte upp dessa trädplantager. Numera finns det inte en droppe, berättar en av invånarna i byn Soriana i en rapport publicerad av organisationen.