I en tidig scen i Texas chainsaw massacre från 1974 stannar några hippieungdomar för att tanka vid en bensinmack, men bensinen visar sig vara slut på stationen. De befinner sig i en delstat som smörjer USA:s ådror med olja men där – vilket vi snart ska erfara – vissa trakter hamnat utanför civilisationens ljuskägla och inte får skörda industrisamhällets frukter. Här nere har regissören Tobe Hooper låtit Amerikas mörka förflutna, likväl som dess samtid i form av Vietnamkriget, materialiseras ifört en huva sydd av människohud. Kannibalfamiljen Sawyer väntar på att få slakta ungdomarna som är på utflykt på landet, med motorsågen fylld av samma olja som driver samhället och får krigsplanen att lyfta.

Det är inte någon slump att offren är hippies, en grupp som associeras med protester mot krig och en frigjord syn på sexualitet. De utgör ett hot mot medelklassens konventionella värderingar. Men i Hoopers framställning är de också vilsekomna storstadsbarn utan kontakt med den arbetarklass och vilda natur som de omhuldar. Mötet mellan dem och den lantliga världen blir som vi vet inte så lyckat.

Redan tidigt i filmen får man reda på att medlemmar av kannibalfamiljen tidigare jobbade på ett slakteri, men blev ersatta av maskiner. De är kapitalismens och de industriella framstegens offer. Genom att fortsätta slakta, men ersätta djur med människor, representerar de dock något mer än att bara vara offer – de är en grotesk men logisk konsekvens av ett omänskligt samhälle. De fortsätter att slakta, precis som Rambo fortsätter att kriga efter hemkomsten till USA i First blood (1982).

Om man vill kan man se filmen som en direkt kommentar till Vietnamkriget, där de unga offras för att försvara ett lands värderingar. De dör utom synhåll, på samhällets bakgård, och det är den fattiga arbetarklassen som agerar bödel.

Filmteoretikern Siegfried Kracauer har skrivit att film reflekterar djupa lager av ett kollektivt psyke som vidgas under det medvetnas skikt. I Texas chainsaw massacre har Hooper låtit sy ihop ett lands rädslor till en grotesk mask. Bubba ”Leatherface” Sawyers konstgjorda ansikte är sytt av en samlad skräck för arbetarklassen, för moralisk upplösning, för ungdomen, för kriget och inte minst av skuld och rädsla för vad som döljer sig i de egna, outforskade djupen.