I dag använder vi ekonomiska styrmedel för att minska utsläppen från att köra bil. Det är bra. Men eftersom det inte bara är bilar som bidrar till växthuseffekten måste fler områden inkluderas i de ekonomiska styrmedel som finns att tillgå. Målet måste vara att koldioxiden beskattas lika mycket oavsett varifrån den kommer. Det mest effektiva och rättvisa är att låta utsläpparen betala. Att föreslå koldioxidskatt på kött, som Jordbruksverket nyligen gjorde, är därför att följa sunda ekonomiska principer.

De senaste 20 åren har konsumtionen av kött i Sverige ökat med över 50 procent. I dag står köttproduktionen för minst 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser, vilket är mer än den globala transportsektorn. En ansenlig mängd regnskog skövlas dessutom för att ge plats åt nötdjur och odling av foder till djur världen över, vilket ytterligare förstärker växthuseffekten. Greenpeace menar att så mycket som 80 procent av skövlingen i Amazonas regnskogar är kopplade till djurhållning. Att något måste göras är uppenbart.

Köttkonsumtionen leder inte bara till förödande konsekvenser för klimatet, den förstör även för världens fattiga. I en värld där en miljard är hungriga är det inte rimligt att vi i den rikare delen av världen fortsätter med en kost som försvårar för, och konkurrerar ut annan matproduktion. Till exempel nyttjas ungefär tre fjärdedelar av all mänsklig markanvändning till kött- och mjölkproduktion. Rött kött kräver flera gånger mer mark och vatten än vegetariska livsmedel för samma mängd protein. I en värld som går mot 9 miljarder människor är mindre köttproduktion en förutsättning för att säkra allas tillgång till mat.

Kritiker menar att människor ska få äta vad de vill, men verkar oförstående för köttets påverkan på övrig befolkning. En utvidgning av den nuvarande koldioxidskatten, så att den även inkluderar kött, handlar om att de som äter kött inte ska få förstöra för andra. De som väljer att äta kött måste själva stå för kostnaden det medför – inte människor i den fattiga delen av världen som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Eftersom svenskproducerat kött oftast är både dyrare och klimatsmartare krävs det fingertoppskänsla vid implementeringen av en utvidgad koldioxidskatt, speciellt om vi vill gynna klimatsmart jordbruk. Därför bör det utredas hur skatten kan differentieras utifrån olika utsläppsnivåer för olika typer av kött. Om det blir för svårt och rättsosäkert bör ett system med bidrag, subventioner eller ett ”köttskatteavdrag” utredas. Tanken är att miljöprojekt och klimatsmart produktion ska gynnas. Exempelvis är naturbeteskött något som gynnar både den biologiska mångfalden och dessutom kan agera kolsänkor. Detta är dessutom accepterat i gällande jordbruksavtal i WTO, så länge det uppfyller ett antal kriterier.

Men längre än så här kommer förslaget antagligen inte att komma. Regeringen är nämligen tydlig, en köttskatt blir det inte fråga om. Finansminister Anders Borg är sin vana trogen att säga nej till alla klimatprogressiva förslag som läggs. Han tycker att den koldioxidskatt som finns funkar bra, trots att den varken är heltäckande eller har lyckats minska Sveriges utsläpp i tillräckligt hög takt. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson menar inte bara att skatt på kött är uteslutet så länge han är minister. Han går även i totalt motsatt riktning och väljer att på flera sätt subventionera köttproduktion och därmed också klimatutsläpp. Partiledaren för alliansens ”gröna röst”, Centerpartiets Annie Lööf, menar att principen om att utsläpparen ska betala bör gälla men vill inte omsätta det i praktik genom att inkludera de som köper kött.

Nej, alliansregeringen inger inte direkt förtroende när det kommer till klimatfrågan. För att göra det måste denn sluta kasta alla progressiva förslag i papperskorgen och i stället börja lyssna på sina egna utredningar och den expertis som finns. Ett konkret första steg är att skyndsamt ställa sig bakom ett förslag för en breddad koldioxidskatt som även inkluderar köttet.