När man talar om våld i nära relationer tänker många att det är kvinnor och barn som främst drabbas. Okunskapen om hur eventuella husdjur påverkas är fortfarande stor. Länsstyrelsen i Skåne är dock ett av de första länen i landet som börjat uppmärksamma frågan. Förutom att ha släppt en folder i ämnet höll de i veckan en utbildningsdag i Hässleholm för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med problemet.

– Det är fortfarande en ny fråga. Tanken är att vi som arbetar med våld i nära relationer ska inleda ett samarbete med de som arbetar med djurskydd, säger Malina Andersson Lee, projekthandläggare på enheten för social hållbarhet vid länsstyrelsen i Skåne.

fler län, exempelvis Halland och Västra Götaland, har börjat uppmärksamma problemet. Men ännu är det få som ser sambandet mellan att människor far illa i en relation och att även familjens djur gör det.

– Kommer du in i en familj där det finns våld mot människor är troligen även djuret utsatt. Om du upptäcker ett djur som är utsatt för våld kommer du troligen se att det finns människor i den familjen som också är utsatta för våld. Det hänger ihop på det här enkla sättet, säger Carin Holmberg.

Hon är doktor i sociologi och har bland annat skrivit boken Med husbondens röst: om våld mot djur i misshandelsrelationer. Det var när hon studerade mäns våld mot kvinnor som hon såg att där människor ofta var utsatta var även djuren det. Med hjälp av tidigare amerikansk forskning och en egen studie förstod hon hur det hängde ihop.

– Man kan göra ganska mycket med djur och hota att göra ganska mycket med djur utan att det syns på kvinnan eller barnet. Djuret blir ett väldigt bra redskap för att trappa upp våldet eller för att visa vem som bestämmer över liv och död, utan att skada människor, säger hon.

Men även våld mot människor påverkar djuren, menar hon.

– Djur känner av att vara i våldets närhet. Inom kvinnoforskningen kallas det för ”höjda ögonbrynens terror”, att det ligger latent. Även om mannen inte gapar och skriker måste alla passa sig, det gör ju djur också då, säger hon.

Det finns i dag ingen möjlighet för sociala myndigheter att ta hand om husdjur från våldsutsatta hem, därför är alternativet oftast avlivning. Carin Holmberg menar att många som är utsatta för våld i hemmet väljer att stanna kvar för djurens skull. Eftersom de inte kan ta med sig dem i flykten och inte heller vet vad man ska göra av dem så väljer kvinnor ofta att stanna kvar för att på så sätt skydda djuren. Problemet omfattar inte bara sällskapsdjur som hundar och katter utan gäller även större djur som hästar och kor.

Carin Holmberg menar att några som kan upptäcka både våld mot djur och människor är veterinärer, men att de ofta ser förbi problemet.

– I Sverige har vi djurförsäkringar vilket gör att djur ofta kommer till veterinären. Men om jag slår djuret gäller inte försäkringen. Veterinärer är privata och behöver få in pengar så de frågar inte och letar inte efter våld. Därför vet vi inte hur många djur som är utsatta.

Hon tycker att veterinärer och sociala myndigheter måste bli bättre på att se sambandet mellan våld mot människor och våld mot djur. Det behövs dessutom fler alternativ för att ta hand om de djur som man inte kan ta med från hemmet.