Landskapet i den forna krigszonen i norra Sri Lanka förvandlas snabbt beroende på var man befinner sig. Längs de stora vägarna och i de större städerna har ruinhögarna ersatts av restauranger, banker och affärer. Där finns det inte längre några spår av det tre och ett halvt decennier långa inbördeskriget som till sist avslutades i maj 2009.

Om man däremot ger sig av djupare in i de områden som tidigare kontrollerades av den separatistiska gerillan LTTE så möts man dock av utbombade och sönderskjutna byggnader. Längre österut, där de sista striderna utkämpades, står det kvar hundratals förstörda och rostande bussar, bilar och cyklar längs vägarna.

Bland dessa rester från det blodiga kriget rör sig människor på jakt efter metallskrot. De som har tur kan tjäna upp emot motsvarande tjugo kronor om dagen på att samla skrot. Det är en stor summa i denna region där arbetstillfällena är få och arbetslösheten enligt vissa experter ligger på hela 30 procent.

Sri Lanka saknar de pengar till den enorma återuppbyggnadsinsats som behövs i den tidigare krigszonen. Förra året begärde landets regering tillsammans med FN 144 miljoner dollar av det internationella samfundet för dessa insatser. men i december hade endast 33 miljoner dollar blivit utlovade. Det innebär att den gemensamma vädjan från Sri Lanka och FN om pengar till återuppbyggnaden för andra året i rad missade målsättningen med över 100 miljoner dollar.

Resursbristen har slagit hårt mot de nära 500 000 människor som efter kriget valt att återvända till landets norra och östra delar. Enligt Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, IFRC, behövs minst 129 000 nya bostäder i regionen, samtidigt som ytterligare 41 000 bostäder är i behov av omfattande renoveringar. I slutet av förra året hade 21 000 nya bostäder byggts, och ytterligare drygt 6 000 var under uppbyggnad. Efter det finns inga ytterligare planer.

– Ingen vet varifrån och hur dessa pengar ska komma, säger Mahesh Gunasekera vid IFRC:s, som säger att han aldrig tidigare under sitt långa arbete inom den humanitära sektorn upplevt en så skriande brist på resurser.

Bristen på bistånd beror enligt Gunasekera bland annat på att andra humanitära katastrofer tagit uppmärksamheten från detta lilla land. En annan orsak är enligt honom att Sri Lanka ironiskt nog har fått beteckningen medelinkomstland av Världsbanken.