Hej då, Inre Rum
I en rad artiklar har aktiva i Inre Rum, ett kunskapscenter om psykisk ohälsa, skrivit för GFT. Men i brist på finansiering tvingades projektet att lägga ner. Inre Rums Linnéa Fridh skriver om vad projektet har betytt för personer med psykisk ohälsa.
Alla minns vi onsdagen den 10 september 2003 då alla nyhetssändningar gick ut med att Sveriges utrikesminister Anna Lindh blivit knivhuggen på NK i Stockholm. Dagen därpå avled hon. Samma dag blev en fyraårig flicka knivhuggen utanför sitt dagis av en man. Båda männen rapporterades i media ha en misstänkt psykisk störning.
Samtidigt satt deltagare och handledare på Gyllenkroken, en mötesplats för personer med psykisk ohälsa i Göteborg, och följde nyheterna. Vi upplevde en allt mer negativ stämning i samhället och att rädslor gentemot människor med psykisk ohälsa ökade. Under 2004 började deltagarna känna att det var dags att göra något.
– Vi insåg att nu var det dags igen att börja jobba med att förändra attityderna till psykisk sjukdom och ohälsa i samhället och vi ville vända oss till allmänheten, säger Annica Engström, som arbetar på Gyllenkroken.
Idén var att skapa ett kunskapscenter där deltagarna skulle arbeta och att bjuda in allmänheten att ta del av erfarenhetsberättelser och utställningar. Projektet fick finansiering från Arvsfonden, för tre år, som sedan förlängdes till ett fjärde år och man anställda personal.
– Tanken var att vi skulle anställa minst lika många personer med diagnoser som utan. Deltagarna kom efter hand och snart hade vi ca 30 personer som deltog i olika studiecirklar och i arbetet på olika sätt, på frivillig basis, säger Annica Engström.
En av personerna som anställdes var Linda Weichselbraun som blev mediaansvarig och skötte Inre rums tidning, Inblick, som senare startade ett samarbete med Göteborgs Fria Tidning.
Deltagarna bildade en arbetsgrupp där trygghet, gemenskap och kunskap blev ledorden.
– För mig är Inre rum en arbetsgrupp och en kamratgrupp samtidigt. Här finns inte den rädslan för sjukdom som kan finnas på andra håll. Jag kan vara öppen med mina erfarenheter och samtidigt lyssna på andra med liknade problem. Om jag inte mått bra och varit borta en tid så kan jag ändå komma tillbaka utan att skämmas, sa deltagaren Håkan Eneström om projektet.
I november 2009 invigdes Inre Rums utställning Psykets historia.
– Vårt budskap var att det inte är nytt med psykisk sjukdom. De tillstånden som vi nu sätter över 400 psykiatriska diagnoser på har alltid funnits, man har bara kallat det för olika saker och behandlat folk på olika sätt genom tiderna, säger Annica Engström.
Under 2010 utbildade Inre Rum ambassadörer i Göteborg som föreläste om sina erfarenheter och om psykisk ohälsa i samhället. Uppemot hundra föreläsningar hölls per år och att få föreläsa om sina erfarenheter upplevdes som både läkande och utvecklande.
2011 var sista året för Inre rum då ansökan om finansiering från Sociala Resursnämnden avslogs. Sveriges Kommun och Landsting, SKL, hade beställt en utställning av Inre rum som en del av projektet Bättre vård, mindre tvång. Under 2011 pågick uppbyggnaden av utställningen in i det sista. I December 2011 lades hela Inre rums verksamhet ner och ett värdefullt projekt försvann.
– Den stora förlusten är att man tappade möjligheten att arbeta tillsammans. Det fanns en väl fungerande arbetsgrupp på ungefär 20 personer som splittrades. Både arbetsgruppen och erfarenheten gick förlorad och det går aldrig att ersätta det, säger Annica Engström.
