Svt har på sista tiden rapporterat om ett antal upprörande ”pensionsuppgörelser” för förre detta landstingsråd. Och ju mer trygghetssystemen urholkas för den vanliga medborgaren i vårt cyniska samhälle, desto mer iögonfallande blir de beskrivna uppgörelserna. Ungefär samma historier har vi hört om avdankade riksdagsmän, ministrar och från kommunerna.

Bra att komma ihåg är dock att det här pratas om en mindre del av de valda politikerna. Vanliga fullmäktigeleda-möter ser inte skymten av dessa pengar och har inte några arvodesbaserade pensioner att se fram emot. Det är däremot de som har fattat dessa beslut, rent formellt i alla fall. I praktiken är besluten ofta delegerade genom att ett blankt papper lämnas till något personalorgan som hanterar frågan.

Av någon anledning hamnar vettet och eftertanken någon annanstans i dessa frågor och massmedierna kan fortsätta att ta fram exempel på orimliga ersättningar. Frågan är därför varför majoriteten av politikerna inte tar sitt ansvar i dessa frågor och sätter stopp för de orimliga förmånerna som vissa får.