– Det är svårt att se så många människor med stora behov. Det är barn, gamla och sjuka som behöver någonstans att bo, säger Mona-Lisa Prutaenu.

Under fyra månader har hon tillsammans med Ion Stan och Märtha Håkansson, alla anställda hos Räddningsmissionen, kartlagt situationen för hemlösa romer i Göteborg genom att intervjua 117 personer.

– Vi har frågat alla varför de kommit till Sverige och svaret är att de på grund av rasism inte kan få jobb i Rumänien och att barnen inte kan gå i skolan. Här kan de i alla fall tigga, spela musik eller panta burkar. De kom hit för att kunna ge mat till sina barn, säger Ion Stan.

Enligt rapporten råder ett akut behov av bostäder, mediciner och läkarvård. De två saker som de flesta av de intervjuade önskade var en bostad och ett arbete.

– Alla säger att om jag får ett jobb så löser sig allt. Det är ett stort problem med lägenheter också, säger Mona-Lisa Prutaenu.

Vissa sover i kalla bilar, andra i skogen eller så hyr de in sig för en natt i taget hemma hos privatpersoner. Priset brukar vara runt 50 kronor per natt och en del har bara råd med det två-tre dagar i månaden.

– Det är inget stabilt liv. Det kan bo 50 personer på madrasser på golvet i en tvårumslägenhet. Många har barn och vill inte att de ska sova ute, de vill också att deras barn ska gå i skolan men det är svårt när man inte har något boende, säger Prutaenu.

På förskolorna frågas det ofta efter en fast adress, och föräldrarna är oroliga att barnen ska tas ifrån dem om de söker hjälp från samhället, enligt rapporten.

Även om de är hemlösa ser många situationen i Sverige som bättre än livet i Rumänien.

– Här kan man få 50 eller 100 kronor genom att tigga en dag och många människor i Sverige är jättesnälla och hjälper till med blöjor, barnkläder och pengar, säger Prutaenu.

Hon är själv rom och kom till Sverige från Rumänien för sex år sedan, med sin man och sina två barn.

– Jag försökte tigga för att få ihop pengar till mat. Men det var svårt för mig att tigga, jag försökte, men så fort någon såg mig grät jag, berättar Mona-Lisa Prutaenu.

Men en kvinna från en hjälporganisation kom fram och frågade varför hon grät och hjälpte henne till Meros Camping.

– Vi fick en husvagn och det kändes som om jag hade allt man kunde önska sig.

Efter två år på Meros hjälpte socialtjänsten åtta av familjerna att få lägenheter. Nu har Mona-Lisa Prutaenu fått ytterligare ett barn och familjen bor på Hisingen.

Ion Stan kom också till Sverige från Rumänien för sex år sedan och nu bor han här med sin fru och fyra barn.

– Jag är så glad att barnen går i skolan, i Rumänien hade de inte kunnat det, säger han.

Det var hösten 2006 som göteborgare först reagerade på att människor hade börjat tigga på gatorna i centrum och snart började media rapportera om att tiggarna tillhörde kriminella, organiserade ligor. Men en kartläggning som sociala resursnämnden beställde år 2007 visade att det istället handlade om fattiga européer som försökte skapa sig ett drägligt liv. Räddningsmissionens rapport drar samma slutsats.

– Polisen pratar om organiserade ligor, men det är inte så. Vi har träffat många och inte sett något sådant. Det finns ingen chef som de ger pengarna till utan de som tigger vill ge barnen mat och någonstans att bo, speciellt under julen, säger Mona-Lisa Prutaenu.

Varje torsdag ordnar Räddningsmission kafékvällar för hemlösa romer, där man kan äta, få blöjor och kläder och duscha.

Planen inför nästa år är att öppna en förskola för hemlösa romer, där det inte ska efterfrågas fasta bostadsadresser.