– Situationen är mycket bekymmersam. Det finns inga mediciner, ingen mat. Barn riskerar att dö. Människor tillbringar nätterna under bar himmel vid sidan om sina tillhörigheter, och det är väldigt kallt, säger Roger Manegabe som kommit till staden Bukavu från Norra Kivu-provinsen.

– Vi saknar skolan. Vi är hungriga. Det finns inget dricksvatten och ingen elektricitet. Jag är 16 år gammal och kriget är allt jag känt till sedan jag föddes. Vad ska det bli av oss?, undrar Fiston, Manegabes son.

Sedan årets början har konflikten i de båda Kivu-provinserna förvärrat en redan svår humanitär situation och tvingat nära 650 000 människor på flykt enligt Adrian Edwards, talesperson för FN:s flyktingorgan UNHCR. Runt 250 000 civila i Norra Kivu-provinsen och 339 000 i Södra Kivu-provinsen har tvingats på flykt sedan i april i år. Enligt Edwards har ytterligare 40 000 människor flytt till Uganda och 15 000 till Rwanda. Sedan i augusti har Burundi dessutom tagit emot nästan 1 000 kongolesiska flyktingar.

Rebellerna intog Goma, huvudstaden i Norra Kivu-provinsen, den 20 november och staden Sake i östra Kongo-Kinshasa innan deras framryckning avstannade.

Rebellgruppen M23, som består av deserterade soldater från den kongolesiska armén, inledde striderna i östra Kongo för ett halvår sedan och har nu lagt fram flera krav gällande politik, sociala frågor, mänskliga rättigheter och landets styre. Rörelsen kräver direkta förhandlingar med den kongolesiske presidenten Joseph Kabila som en förutsättning för ett tillbakadragande från staden Goma.

Ledaren för M23:s politiska gren, biskop Jean-Marie Runiga Lugerero, mötte i helgen president Kabila i Ugandas huvudstad Kampala strax efter ett regionalt möte om krisen i östra Kongo.

Mer än 30 000 människor som flytt från Kanyaruchinya i Norra Kivu har sökt skydd i ett flyktingläger i Mugunga berättar Lazard-Etienne Kouassi, en av UNHCR:s representanter. Så sent som den 22 november rapporterades att flyktingarna inte hade fått tillgång till någon mat sedan ankomsten till lägren.

Situationen är lika bekymmersam i staden Sake, 27 kilometer söder om Goma. Här bor människor tillfälligt i klassrum eller kyrkor medan andra tvingas att sova under bar himmel. I brist på nödhjälp tvingas de tigga eller utföra sysslor åt stadens invånare för att klara sitt uppehälle.

Biståndsorganisationen World Vision beräknar att enbart i Goma är 200 000 barn särskilt riskutsatta. Deras lokala samarbetsorganisationer rapporterar att många barn i Goma skilts från sina föräldrar i tumultet som följde när M23 inledde en offensiv mot staden den 12 november i år.

– Många barn exploateras av familjer i Goma. Barnen går och arbetar för dessa familjer i utbyte mot mat och husrum, säger Junior Alimasi, från organisationen Barnens parlament i Norra Kivu.

Enligt en rapport som publicerades i oktober av FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, Ocha, saknades tillräckliga resurser i flyktinglägren redan innan rebellgruppens offensiv i november. I de överfulla lägren sprids nu kolera och mässling och många barn som inte har vaccinerats är särskilt utsatta.