Attack mot MR-aktivister
Kampen mellan folken och ledarna i Mellanöstern rasar – då kastar Uzbekistan ut den enda internationella människorättsorganisationen ur landet. Människorättsaktivister uppmanar västvärlden att agera mot Uzbekistan och därmed bryta sin ovana att samarbeta med brutala diktaturregimer.
Efter 15 års verksamhet i Uzbekistan tvingas nu den internationella människorättsorganisationen Human rights watch (HRW), slå igen sitt kontor i huvudstaden Tasjkent. HRW säger att domstolsbeslutet som drar in deras verksamhetstillstånd är kulmineringen på åratal av trakasserier.
Organisationen uppmanar västvärldens ledare att sätta hårt mot hårt mot Uzbekistans president Islam Karimov och fördöma stängningen av HRW:s kontor.
– Västvärlden måste visa uzbekerna att de står upp för de mänskliga rättigheterna, säger Steve Swerdlow på HRW, som själv tvingades ut ur landet i slutet av förra året.
Det internationella samfundet har länge ansett att den uzbekiska regimen är en världens värsta förbrytare mot mänskliga rättigheter. Uzbekistan har brutalt slagit ner på det civila samhället, alla former av avvikande åsikter och nästan alla friheter, något som dokumenterats väl under de två decennier som Karimov nästintill utan opposition har regerat landet. Religiös förföljelse och tortyr i fängelser är ohejdad och i ett belagt fall blev en fånge kokad levande.
Organisationer som HRW – som säger att de aldrig tidigare har tvingats stänga ner ett etablerat kontor i något land – blir ständigt trakasserade och HRW:s representanter har vid upprepade tillfällen sparkats ut ur landet.
När HRW nu helt tvingas avsluta sin verksamhet i Uzbekistan ökar pressen på landets lokala människorättsförsvarare.
– Det lämnar människorättsförsvarare som är i Uzbekistan än mer isolerade. De är allvarligt hotade, säger Steve Swerdlow.
Den enda registrerade lokala människorättsorganisationen i Uzbekistan, Ezgulik, menar att regimens beslut att stänga ner HRW kommer att ”isolera” Uzbekistan. Och den uzbekiska aktivisten Abdurahmon Tashanov säger till lokal media att utan HRW i landet kommer de lokala människorättsförsvararna att förlora sitt ”moraliska stöd”
Ett av Uzbekistans mest fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter begicks 2005 när Islam Karimovs soldater öppnade eld mot fredliga och obeväpnade demonstranter i staden Andizhan. Hundratals massakrerades. Det ledde till EU-sanktioner och Uzbekistan såg ut att bli en alltmer utstött medlem av världssamfundet.
Men de senaste åren har Uzbekistans strategiska värde för västvärlden ökat. Landet är resursrikt och tros ha enorma energireserver. Det är också en viktig allierad till Nato. Sedan en överenskommelse 2009 är Uzbekistan ett viktigt genomfartsland för den Natoledda militära insatsen Afghanistan.
Flera internationella människorättsgrupper har varnat för konsekvenserna av vad en aktivist i regionen kallar ”gullandet” med Karimov. EU hävde sanktionerna mot Uzbekistan 2009. Och i januari i år gjorde Karimov ett aldrig tidigare skådat besök till Bryssel för att träffa EU-kommission och Natoledare.
Västdiplomater försvarar sig med att de använder ”tyst diplomati” – samtal bakom stängda dörrar som ska uppmana Uzbekistan att förbättra sitt arbete med mänskliga rättigheter. Men flera människorättsaktivister säger att EU-representanter, åtminstone i privata samtal, erkänner att unionen i själva verket har övergivit all kritik mot Uzbekistan.
Igor Vorontsov, en före detta representant för HRW i Tasjkent, säger att när EU lyfte sanktionerna mot Uzbekistan gjorde det Karimovs diktaturregim orädd för internationella konsekvenser. Därför kan de nu stänga ner organisationer som HRW.
– Regimen tror att landet inte ens för propagandasyften behöver behålla den symboliska närvaron av HRW, säger Vorontsov till lokal media.
Steve Swerdlow menar dock att de färska upproren i Nordafrika och Mellanöstern visar att västvärlden spelar ett farligt politiskt spel när de stödjer diktatorer.
– Västregeringar skruvade på sig när det visade sig att så många vanliga egyptier hatade den diktatoriska ledare som Väst hade stött i 30 år.
Enligt Swerdlow kan den tysta diplomatin kombineras med att vid utvalda tillfällen offentligt kritisera grova brott mot mänskliga rättigheter.
– Nedsläckningen av HRW:s verksamhet i Uzbekistan är ett sådant lämpligt tillfälle.
Men det hörs inga vilda protester från Sverige, EU eller andra länder. I stället framkom bara några dagar efter Islam Karimovs besök i Bryssel att Europeiska rådet har godkänt ett handelsavtal med Uzbekistan – ett land som rapporteras utnyttja hundratusentals barn i sin bomullsindustri.
Steve Swerdlow menar att västvärlden, med Mellanösterns pågående uppror, borde ta tillfället att visa sitt tydliga stöd för vanliga medborgares krav.
– Det kommer en dag då även uzbeker reser sig och kräver sina rättigheter.
