Ekologiska kycklingar lever i 81 dagar
Den största skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt uppfödda hönor är att de ekologiska har tillgång till utevistelse och att burar inte får användas. Men ekologiska kycklingar är av samma snabbväxande ras och tuppkycklingar mals levande.
Burar förbjudna
I Sverige får både värphöns och så kallade slaktkycklingar – de kycklingar som ska bli mat – hållas i bur. Men i praktiken används aldrig burar för slaktkycklingar. Däremot hålls värphönor ofta i burar. Inom ekologisk produktion är alla burar förbjudna.
Trångt i stallen
Konventionellt får sju till nio värphönor hållas per kvadratmeter, medan hönor som hålls enligt EU:s och Kravs regler får vara sex individer per kvadratmeter.
För slaktkycklingar max tio individer som väger 20 kilo tillsammans, per kvadratmeter, inom ekologisk produktion. I konventionell produktion får de vara upp till 24 kycklingar som väger 36 kilo tillsammans.
I ekologisk produktion är flockstorleken begränsad, men hela 4 800 kycklingar eller 3 000 värphönor tillåts i varje avdelning i stallet. Krav tillåter dock högst 18 000 värphöns per stall.
Rätt att gå ut
Hönor och kycklingar inom ekologisk produktion har rätt att gå ut, vilket inte gäller konventionellt. EU-reglerna innebär att de ska få gå ut under minst en tredjedel av sitt liv. Slaktkycklingar får hållas utan rastgård upp till en månads ålder, även inom Krav-produktion.
Kort livstid
Konventionellt slaktas kycklingar när de är ungefär 34 dagar gamla, medan Kravs och EU-märkta slaktkycklingar får leva i minst 81 dagar. Vilda hönor kan bli uppemot tio år. Ett problem är att samma snabbväxande, konventionella ras används även inom ekologisk och Krav-produktion. Eftersom de är framavlade för att växa och slaktas snabbt kan kraven på ett längre liv ge individerna problem med ben och hjärta.
Konventionellt används ljusprogram för att öka kycklingarnas tillväxt, något som Krav inte tillåter.
Värphönor lever något längre, ungefär 1,5 år, innan de dödas och byts ut till mer högproducerande hönor. Inom konventionell produktion används ljusprogram som ökar dagslängden från åtta till 16 timmar, för att hönorna ska befinna sig i ett ständigt äggläggande stadium. Ekologiskt uppfödda hönor har rätt till nattvila utan artificiellt ljus åtta timmar om dygnet.
Får grovfoder
Inom ekologisk produktion ställs krav på att alla fjäderfän får grovfoder, vilket inte görs konventionellt.
Transport utan mat och vatten
EU:s ekologiska regler specificerar inte max transportlängd vilket innebär att de konventionella reglerna gäller: att fjäderfän får transporteras upp till tolv timmar utan foder och vatten. Krav-märkta fjäderfän får max transporteras i åtta timmar. Om transporten är till slakt gäller max åtta timmar inom all produktion. Varje år dör ungefär 150 000 kycklingar i transporterna till slakterierna.
Tuppkycklingar mals ner
Hankycklingar som föds inom värphönsinduatrin mals ner levande direkt efter kläckning, både inom konventionell och ekologisk produktion. Ungefär fem miljoner kycklingar dödas på detta sätt varje år.
Bland slaktkycklingarna görs ingen skillnad på honor och hanar, alla blir kött.
Gasas med koldioxid
Ekologiska slakterier får, precis som konventionella, bedöva fjäderfän med bultpistol, kulvapen, koldiox eller elektricitet. Vanligast är strömförande bad eller att koldioxid pumpas in och gasar ihjäl hönorna. I studier har man sett hur hönorna kippar efter andan och gör flyktförsök.
Efter det görs avblodningen genom att båda halspulsådrorna öppnas.