Ett 40-tal besökare sitter och tittar på det youtubeklipp som kvällens föredragshållare Marie Selander visar. Det är ett klipp ur ett svenskt musikprogram från 1967. Publiken får ta del av bandet Nursery Rhymes som uppträder i en tevestudio tillsammans med ett par gogo-dansare. Snabba klipp på bandmedlemmarna varvas med väldigt intima närbilder pådan sarna.

– Nå, vad tror ni? Är det en man eller kvinna bakom kameran, frågar Marie Selander publiken och får en del skratt som svar.

Författaren till boken Inte riktigt lika viktigt och den tidigare frontfiguren i 60-tals-bandet Nursery Rhymes, Marie Selander, är på besök i Uppsala för att prata om sina snart 50 år som aktiv musiker i den svenska musikbranschen.

Vad är då skillnaden för unga kvinnor idag jämfört med hur det var när hon började spela i mitten på 60-talet?

– Jag ställde mig på scenen 1964 för första gången och jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle se ut som det gör nu, 2012, och att så lite skulle ha hänt. Under 70-talet lyftes kvinnor inom musiken fram och vi inom kvinnorörelsen trodde att i och med detta så skulle historien ändras. Men det som förvånar mig är att den inte gör det utan det är ett fortsatt kontinuerligt osynliggörande av kvinnliga musiker.

Enligt Marie Selander så glöms de viktiga och begåvade kvinnliga musikerna medvetet bort och de omnämns därför inte i historieskrivningen.

– Vem kan nämna en kvinnlig bluessångerska? Eller en kvinnlig jazzmusiker, frågar hon publiken retoriskt utan att få något svar.

Under föredragets gång visar hon fler videoklipp och spelar upp musikstycken från bortglömda kvinnliga musiker som hon tycker borde ha förtjänat en viktig del i musikhistorien. Men då, menar hon, män hellre väljer att skriva om andra män, så har historiens alla kvinnor som bidragit till musikens utveckling i världen inte fått den uppmärksamhet de borde ha fått.

– Historieböckerna ser ut som de gör. Dagens unga musiker vet ingenting om 80-talets tjejpunkband och de i sin tur visste ingenting om oss som spelade på 60-talet. Detta händer liksom hela tiden, osynliggörandet som är en härskarteknik. Det patriarkala systemet talar om för oss hur vi ska vara. Dikterar vad som är normen för kvinnor och män.

Kvinnorna saknas helt och hållet i historieskrivningen och Marie Selander efterfrågade en bok i ämnet men fann ingen utan bestämde sig att skriva boken själv. Boken Inte riktigt lika viktigt släpptes den 8 mars i år och är en genomgång av den kvinnliga musikhistorien. Författaren gör en djupdykning i ämnet och tittar på hur kvinnliga musiker har behandlats av samhället och vilken roll de har haft. Publiken på Grand ställer engagerade frågor och undrar hur man ska kunna ändra den skeva könsfördelningen som alltjämt råder inom musikindustrin.

– Först och främst behövs det förebilder för alla unga kvinnor som vill ägna sig åt musik. De kvinnliga musikerna behöver även bilda sina egna nätverk precis som männen alltid har gjort. Men det är viktigt att förstå att detta inte är en kvinnofråga utan en mänsklig fråga. Det är en fråga för alla kön.