– Jag och min kollega Kia Unné har i flera år jobbat för att kunna starta en konstnärlig verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Vi ville bägge arbeta med det pedagogiska arbetet och sökte därför en huvudman för verksamheten, säger den konstnärliga pedagogen Ingrid Pihl. Hon är, tillsammans med Kia Unné, en av grundarna till daglig verksamheten som går under namnet Konstbruket.

I Konstbrukets lokaler sitter de deltagande konstnärerna och jobbar med sina olika projekt. På väggarna hänger teckningar, skisser och målningar om vart annat. Några personer målar, en annan sitter och syr och en tredje gör en skulptur i lera. Även om Konstbruket inte har funnits i så många år så har verksamheten och dess konstnärer redan hunnit etablera sig på Uppsalas konstscen. Dels genom deras egna utställningar på Annexet men några av deltagarna har även vunnit diverse konsttävlingar eller fått sina verk utställda på annat håll.

– Konsten fyller en viktig funktion. Detta är ett sätt att ge möjlighet för personer med funktionsnedsättning att få visa sin konst. Det är ett språkligt uttrycksmedel som passar den som kanske inte kan uttrycka sig så bra verbalt eller skriftligt. Men när man jobbar med konst kan man uttrycka sig och förstå bättre. Man ges tid att reflektera och vi pratar om bilderna tillsammans i gruppen, säger Ingrid Pihl.

I mer än tre års tid har personer med funktionsnedsättningar, främst då personer med neuropsykiatriska funktionshinder, kunnat delta i den konstnärliga verksamheten under Ingrid Pihl och Kia Unnés ledning.

– När vi startade så ville vi att det skulle finnas en konstnärlig utbildning även efter skolgången. De som har en funktionsnedsättning kanske inte kan hitta vägar för att komma vidare med sitt konstnärliga skapande. Så vi ville starta det här för att ge möjlighet för personer med funktionsnedsättning att kunna fortsätta utveckla sina intressen, säger Ingrid Pihl.

Verksamheten använder sig av Studiefrämjandets lokaler i Ekeby Bruk. I huset finns ateljé, danslokal samt musikrum och inspelningsstudio. De allra flesta av de totalt tretton deltagarna har valt att rikta in sig på konsten men ett par av deltagarna är mer intresserade av musicerandet.

Peter Evertsson, 25 år, sitter för sig själv i ett av musikrummen och spelar på en gitarr. Han tränar på ett musikstycke som han tillsammans med musikpedagogen Kim Westin ska spela in.

– Jag tycker att musiken är roligast. Jag målar även lite bilder, mest olika typer av väderfenomen och liknande. Jag har inför min kommande utställning även förberett lite bilder på olika ansiktsuttryck som representerar olika känslor, säger han.

Vernissagen för hans nya utställning ”I Stormens Öga” är planerade till den 14 december, på Annexet på Walmstedtska gården. En utställningslokal som Konstbruket använder för att ställa ut deltagarnas konst. Peter Evertssons utställning blir den elfte i ordningen. Under sommaren fanns alla deltagare representerade i en samlingsutställning och under hösten har bland annat Konstbruketdeltagarna Maria Sedvallson och Sara Andersson ställt ut sina målningar och verk på Annexet.

– Jag tycker att det är så viktigt att de får vara i centrum som individ vid sina egna utställningar. De får vara med från början och är med i hela processen. De får vara med i förberedelserna och såklart göra bilderna men även utforma affischer, bjuda in gäster till vernissage och annonsera i tidningen. Verkligen prova på hur det är. De får lov att vara viktiga, säger Ingrid Pihl.

Arbetsveckan är schemalagd med olika typer av aktiviteter under olika dagar. Två dagar i veckan ägnas åt musik, det finns alltid ett studiebesök inplanerat i veckan och varje måndag har deltagarna gemensamma övningar. Övrig tid ägnas åt konstnärernas eget skapande. Deltagarna bestämmer själva hur många dagar i veckan de vill besöka Konstbruket. Vissa är på plats varje dag och andra inte fullt så ofta.

Nyligen blev konstnären Christopher Valenkamph, 27 år, utvald av en jury att få ställa ut fyra målningar på Uppsala Konstmuseums julutställning Uppländsk salong, arrangerad av Uplands Konstförening.

– Jag blev jätteglad när jag fick reda på att de hade valt ut mina målningar att få vara med i utställningen. De kommer att hänga där ända till januari. Det känns kul eftersom målandet är en viktig del av mitt liv. Det är allt för mig. Jag mår bra av att måla annars blir jag deprimerad. Det är nästan som en medicin för mig, säger Christopher Valenkamph.

Han berättar att han har målat ända sedan han var nio och att han efter gymnasiet gått på många olika utbildningar med konstinriktning. Förutom att Christopher Valenkamph gärna utgår från sina reseminnen när han målar så är domkyrkan ett ständigt återkommande motiv i hands verk.

– Men jag målar egentligen allt möjligt. Tar det jag känner för att måla helt enkelt. Tycker även om att blanda olika typer av tekniker. Fast just nu jobbar jag mycket med pastell, säger han.