Höj inte taket i sjukförsäkringen
Både Folkpartiet, Kristdemokraterna och Kommunal agerar för att höja taket i sjukförsäkringen. Det gör också S och V sedan gammalt med mer eller mindre halvhjärtat stöd från MP. Saken borde med andra ord vara klar, men när Moderaterna inte vill så kan det dröja. Så fungerar vårt lands blockerande demokrati.
Frågan är om det är en bra idé? I dag ligger taket på en månadsinkomst på 27 500 kronor. De som har det eller mindre får 80 procent av sin inkomst i sjukpenning och de som har mer får allt mindre i procent räknat, dock inte i reda utbetalningar. I dag slår cirka 40 procent av arbetare och tjänstemän i taket, enligt SCB. Denna andel kommer att öka om reallönerna fortsätter att öka. De som tycker att detta är en olycklig utveckling måtte hoppas på en framtida reallöneminskning så att andelen som får mindre än 80 procent kan hållas låg.
En något kallsinnig men solidarisk attityd säger att detta inte kan vara ett stort problem jämfört med att fattigbarnsfamiljer ska behöva hålla till godo med de 80 procenten trots att inte ens 100 räcker.
En grannflicka i min barndoms Budapest bodde i en vanlig tvårumslägenhet. Familjenamnet Eszterházi. Något decennium tidigare var de kanske en av de största godsägar¿familjerna i Österrike/Ungern. En av dem känd för att ha huserat kompositören Joseph Haydn och husorkester på sitt gods på 1700 talet.
Den otroliga klassresan som Andra världskriget och kommunismen åsamkat denna familj berörde mig trots att jag verkligen befann mig i en än fattigare familj än de verkade vara i sin tvårumslägenhet. Det är rimligt att hysa empati med de som plötsligt behöver sänka sin standard. Så visst kan jag ha en förståelse för dem som tycker synd om de välbärgade som blir sjuka och behöver tappa inkomst.
Men ska det finnas någon rim och reson i sådana empatier borde väl rimligen värnandet om de ekonomiskt utsatta vara än större. Skulle Sverige vara isolerat från en utfattig global värld vore det kanske en bra idé att höja taket både till 80 procent och mer. Det skulle ge trygghet och stabilitet. Det skulle, som man säger, bevara förtroendet för systemet från medelklass och rika. Även om jag kan tycka att deras förtroende snarare borde handla om inre hållning än om snikna kalkyler.
Men givetvis borde, även om man bortser ifrån vår priviligierade ställning på jorden, de utsattas ekonomi gå före. Löneklyftorna är ett klart större problem. Det är inte tak utan golv som be¿höver höjas i första hand. Annars kan vi aldrig vinna de lägre ekonomiska klassernas förtroende för systemet.
<h2>László tillåter sig nostalgiska minnen i hopp om att bevara fokus på det viktiga</h2>