Redaktör för antologin är journalisten Mia Gröndahl, som bor i Kairo under vinterhalvåret och på Österlen på sommaren.

– Jag ville lyfta fram den egyptiska kvinnan och hur hon spelar en stor roll i det egyptiska samhället. De har alltid spelat en stor roll, men de patriarkala strukturerna gör att de inte har synts så mycket.

Under bokmässan i Göteborg presenterades texterna av flera av författarna själva, däribland de egyptiska författarna Hanan Elbadawi och Karima Kamal. De hann även med ett öppet samtal på Moriskan i Malmö tillsammans med Mia Gröndahl och före detta Sydsvenskanjournalisten Hanna Younes, som bott i Kairo och skrivit en av texterna i boken.

Den unga journalisten Hanan Elbadawi hade inte varit politiskt aktiv före demonstrationerna på Tahrirtorget.

– För första gången hörde jag min röst på gatan. I Tahir-utopia var vi alla lika. Drömmen var att bevara det så, men så ser det inte ut i verkligheten. De nya ledarna har samma retorik som Mubarak, menar hon.

Just nu diskuteras den nya egyptiska författningen, och det finns en oro för att situationen kan bli sämre för kvinnorna med den nya regeringen. Bland annat vill Muslimska brödraskapet riva upp en lag som förbjuder könsstympning. Det skulle vara förödande för de nittio procent av alla egyptiska kvinnor som riskerar att utsättas för könsstympning.

Den text Mia Gröndahl har skrivit handlar just om könsstympning. För tio år sedan besökte hon några unga kvinnor i en by på landsbygden. De var själva könsstympade, men hade lovat sig själva och varandra att aldrig låta sina döttrar utsättas för övergreppet.

– När jag kom tillbaka var de vuxna och hade fått döttrar, och jag beredde mig på att det inte skulle ha varit möjligt för dem att hålla sitt löfte. Men det första de sa när de mötte mig var ”Vi gjorde det!”

Karima Kamal är skribent och sedan länge aktiv inom kvinnorörelsen. Hon menar att egyptiska kvinnor inte på något sätt är svaga eller kraftlösa, men att deras röster inte har hörts.

Hon är rädd för att Egypten ska bli allt mer islamistiskt under Muslimska brödraskapet.

– Efter revolutionen syns fler kvinnor i slöja och män i skägg på gatorna. Det har kommit upp till ytan nu. Men vi måste acceptera varandra. Det finns inte bara en sorts människor i Egypten, och det är en rikedom. På det politiska planet finns mycket att oroa sig för, men under ytan rör det på sig, där finns det hopp. I dag känner människor att de har makten att förändra.