Du beskriver din utställning som ”en betraktelse över det simpla, triviala, besynnerliga, grymma, inhumana och inkonsekventa men även det komiska i tillvaron”. Vad vill du säga med din utställning?

– Min utställning försöker nog besvara en rad existentiella frågor rörande livet. Jag har försökt lägga ett slags pussel och visa på det absurda och det irrationella i tillvaron. Livet är fullt av krackeleringar men samtidigt fullt av så mycket humor. Jag har försökt lägga ett pussel om livet framför mig, säger Tommy Eriksson.

Din utställning bestod av blandning av många olika verk och blandtekniker. Hur länge har du jobbat på att få ihop material till denna utställning?

– Jag jobbar ju hela tiden, varje dag. Mycket av materialet är sådant som jag har samlat på mig under ganska så lång tid. Flera år till och med. Men det är mycket återkommande som exempelvis frågorna om livet. Det är väl det som gör utställningen sammanhängande.

I en del av konstverken så har du skrivit på tyska, en av videoinstallationerna heter ”Jeden Tag kostet mich Wunden” och på Uppsalakartan på väggen har du klistrat in en karta över Berlins centrum. Hur kommer det sig?

– Jag bodde i Berlin under åtta månader och har varit i Uppsala nu sedan ett år tillbaka. Det är ju en helt annan kultur och konstscen där jämfört med Uppsala. Där finns det varje dag, överallt omkring en hela tiden. Det gjorde intryck på mig. Tror att jag försökt ta med lite Berlin hem till Uppsala.

Hur tycker du att det har gått för din utställning ”Please do not disturb”? Hur har reaktionerna från besökarna varit?

– Jag är väldigt nöjd med utställningen. Det kom mycket folk på vernissagen och det har varit kul med all respons. Jag har försökt ha ett större inslag av humor i denna utställning och blandat det med en allvarlig underton. Det blir då lättare för besökaren att ta till sig budskapet. Det finns mycket i livet som är roligt. Jag försöker liksom hitta de komiska inslagen i vardagen och låta dem inspirera mig i mitt konstnärskap, säger Tommy Eriksson.