Varför skrev du boken ”En opieätare bekännelser”?

– Jag kände nog att jag var tvungen att skriva den här boken. När jag gick runt på stan och träffade folk så hade många med sig den här gamla bilden av mig. Många hade hört det här ordet islamist och det väcker så många tankar om våld, förtryck och fanatism. Jag kände mig tvungen att förklara var jag står för en bredare publik. Jag hade skrivit på en del bloggar och på Newsmill men det hade inte fått någon spridning.

Varför valde du att kalla dig för islamist?

– Jag valde att kalla mig för islamist för att det var ett så hemskt ord. Ett skällsord för muslimer. På samma sätt som de svarta i medborgarrörelsen i USA under 60-talet valde att kalla sig själva för ”niggers”, så valde jag att kalla mig för islamist. Men det var ingen som uppskattade det, ingen som tyckte att det var roligt. Att kalla sig för islamist är som att kalla sig för nazist. Det är ren ondska i människors ögon. Oavsett hur många artiklar jag skrev om ämnet så hjälpte det inte. Människor blev ju till och med rädda för mig. En del jag kände sa att jag inte borde kalla mig för det. Men jag lyssnade inte.

Vad betyder islamism för dig?

– Jag tror att jag är den enda i Sverige som kallat mig för islamist. Inte ens islamisterna själva kallar sig för det. Men islamism för mig betydde olika saker i olika perioder. En variant av islamism var för mig att människor i muslimska länder försöker bygga demokrati på sina egna villkor och liksom använda sig av det muslimska arvet i den processen och inte bara kopiera den västerländska moderniteten. De skulle kunna använda sig av religionen och tolkningen av religionen för att få med sig människor att vara med i det projektet. Jag tänkte hela tiden på en modern tolkning av islam. En slags folkhemsislamism. Religionen betyder så mycket så jag tänkte att man behövde använda sig av den. Islam skulle spela en roll i samhällsbygget.

I din bok tar du avstånd från din tidigare tolkning av islamism. Vad gjorde att du ändrade uppfattning?

– Mina tankar ändrades. Jag läste mycket, pratade med människor. Till slut tänkte jag, hur man än tolkar islamism så är det ingenting att ha. Det har varit en lång process för mig att komma fram till. Även min egen version av islam gav jag upp och ville jag inte längre ha någonting att göra med. Nu vill jag bara ha total sekularism. Först tänkte jag att islam skulle spela en roll i politiken och religionen skulle användas på ett positivt sätt för muslimska länder i deras kamp för självständighet och modernisering. Men jag blev mer och mer kritisk mot mer fundamentalistiska tolkningar av religionen. Till slut kände jag att religionen var ett problem som måste övervinnas för att ett samhälle ska kunna gå fram. Jag tror att vi ska ha ett samhälle som inte har religionen som en slags högsta auktoritet. Det blir ett problem eftersom vem som helst kan åberopa religionen som låser många diskussioner i ett samhälle. Våra värderingar och lagar skapas av människor. Politik är en rent mänsklig affär och vi ska inte blanda in GUD alls i det. I ett religiöst auktoritärt samhälle hade jag antagligen inte kunnat få mina dikter publicerade. Det finns dessutom så många olika sätt att tolka islam. Vem ska ha rätt att tolka islam?

Boken är väldigt självutlämnande och känns uppriktig och ärlig. Var boken svår att skriva?

– Absolut. Jag hade gått in i den här islamistgrejen med buller och bång men nu var jag tvungen att krypa till korset. Skulle nu erkänna att jag hade haft fel och min oro låg mycket i hur andra muslimer skulle uppfatta det. Men jag behövde skriva boken. Ville att folk ska veta att Mohamed Omar inte är islamist. Det är väl det viktigaste tror jag.

Du uppmärksammades som poet från början. Vilken betydelse har poesin för dig?

– Poesi för mig är ett sätt att uttrycka sig utan varken ja eller nej, utan svart eller vitt. Det är ett sätt att uttrycka sig utan att vara så tydlig med värderingar. Dikter är även ett sätt att förstå sig själv på. Man går igenom vad man har upplevt, sina minnen. Man formulerar dem och upptäcker ett mönster. Det känns ibland som att det är samma dikter som bara går runt och runt men alltid i nya tolkningar. Just nu skriver jag på en ny diktsamling som kommer ut senare i höst. Den heter ”Skymning över Uppsala”, utspelar sig i Uppsala och jag skriver inte ett ord om islam.