Att lärarna är besvikna efter att deras fackliga företrädare hade gått ut med 110 000 kronor mer per år går kanske att förstå. Att facklig kamp alltför ofta bara är en egoistisk kamp för den egna gruppen är också vida känt. Och eftersom vi alla under livet kommer i nära kontakt med lärare så är det kanske inte konstigt att många ömmar för just deras löner. Men är det verkligen så självklart att lärarna borde få mycket större löneökning än övriga? De sämst betalda lärarnas löner finns det säkert anledning att se över så att lönerna inom kåren jämnas ut. Men bör de höjas generellt? Borde de inte snarare sänkas?

Lärarna tillhör inte de lågavlönade i Sverige. Tvärtom, vi pratar om en grupp som tillhör mitten av den svenska medelklassen. Och som alla andra i den klassen förbrukar de betydligt mer av jordens resurser än vad som är hållbart. Det gör inte att lärarkåren mer än andra grupper i medelklassen bör sänka sin standard. Däremot bör den lika mycket som den övriga svenska medel- och förstås framför allt överklassen sänka sin standard. Det är dags att inse att tillhör du den svenska medelklassen är du en del av den globala överklassen som lever på bekostnad av underklassen och kommande generationer. Menar vi allvar med global solidaritet och hållbar värld måste det också börja betyda något för vår konsumtionsnivå.

Lärarnas 4,2 procent löneökning var den största löneökning av alla i årets avtalsrörelse. När en solidarisk politik borde verka för att de som har minst får mest, fick lärarna i kronor mer än dubbelt så stor höjning som låginkomstgrupperna.

Argumentet för högre lärarlöner är ofta den långa utbildningen, att det är ett viktigt yrke och att vi behöver göra läraryrket attraktivt för att få dit de bästa. Men vill vi verkligen värdera människor utifrån år på högskolor och med sedelbunten i handen? Vill vi att våra barn ska fostras av personer som valt att bli lärare utifrån var de ser lönsamhet? Självklart ska inte lärarna behöva vara mer idealistiska än andra och självklart ska de ha en lön som de kan leva på. Men ska de ha en lön långt över vad det finns utrymme för alla andra på jorden att ha?

De flesta är överens om skolans vikt och att det behövs mer resurser i skolan. Lärarnas villkor och möjligheter att göra ett bra jobb behöver förbättras radikalt. Det behövs framför allt fler lärare och mindre arbetsbörda på lärarna. Men de pengar som kan tas fram för att satsa på skolan bör gå till just det, till att förbättra verksamheten och lärarnas arbetsmiljö. Inte till lärarnas privata plånböcker och en ökad konsumtion. Vill vi göra läraryrket mer attraktivt är det viktigast att ge vettiga förutsättningar och resurser i skolan för att lärarna ska kunna göra ett bra jobb. Inte satsa på att ge lärarna möjlighet till ytterligare en Thailandsresa, en större platt-tv eller en avlångare Iphone.

Och varför inte, istället för att höja lönerna, sänka arbetstiden? Erbjud mer fritid istället för mer konsumtionsutrymme. Skulle lärarna till att börja med gå ner till 35- eller åtminstone 40-timmarsvecka och samtidigt ha bibehållen ledighet på loven så skulle yrket garanterat bli mer attraktivt. Dessutom skulle vi få både mer välmående lärare och värld.