Två våningar har slitits loss från ett bostadshus i Aleppo. En ensam man står kvar mitt i spillrorna på fjärde våningen efter att en missil från ett av regimens stridsflygplan slagit sönder byggnaden. Vid spillrorna av byggnaden förs en vild diskussion mellan ett dussintal män.

– Fria syriska armén har slagit sig ner här och regimens styrkor attackerar dem. Varför ska vi dö på grund av detta? utbrister en av männen.

– I ett och ett halvt år har vi lyckats att leva i fred och så kom Fria syriska armén och nu är våra kvarter förstörda, klagar en annan.

Kampen för kontrollen över Aleppo utbröt på allvar för drygt två månader sedan och oppositionen kontrollerar nu nästan två tredjedelar av staden.

Regeringsstyrkorna har inte lyckats ta tillbaka kontrollen, vilket slagit hårt mot stridsmoralen och lett till en offensiv med flygbombningar och artilleri i försök att krossa rebellernas uppror.

Att striderna förs i en tätbefolkad stad betyder att bostäder, fabriker, skolor och sjukhus förstörs. Ingen vet hur många hundratals människor som har dödats. Fler än 200 000 har flytt.

Samtidigt som Assad-regimens attacker kan ha tillintetgjort all dess legitimitet betraktas även Fria syriska armén som en ovälkommen inkräktare.

– Folk börjar skylla på oss. Det finns ett starkt tryck på oss att avsluta detta snabbt, medger Abdul Fader från Aleppo, brigadledare för cirka 150 soldater inom Fria syriska armén.

I den angränsande stadsdelen Sharaiyeh har ett helt kvarter förstörts i flyganfallen. Här är oroväckande tyst. En lastbil är begravd under spillrorna, en kraftledningsstolpe ligger tvärs över gatan och ljudet från vattnet från en sönderslagen tank på ett tak skär genom tystnaden.

– Jag kom hit i morse och fann detta. Det finns inget mer jag kan säga, säger en handlare som skyfflar upp linser från golvet i sin förstörda butik.

Han har inga ord för det som hänt och tar ingen notis om de två beväpnade soldaterna från Fria syriska armén alldeles i närheten.

– Det är utan tvivel så att de flesta välkomnar och stöder oss, men det är sant att många inte vill ha oss här. De förstår inte den kamp vi utkämpar mot denna diktatur, säger Khalil, en soldat från Fria syriska armén som är frustrerad över det blandade mottagandet.

Kampen för staden som förr var Syriens viktigaste handelsort har följt efter månader av strider i hela landet. Fria syriska armén har tagit kontroll över området hela vägen från den turkiska gränsen till Aleppos utkanter.

Stödet för rebellerna i dessa fattiga och nästan uteslutande sunnimuslimska områden är mycket starkare än i de välmående städerna. Många av de stridande kommer från byar på landsbygden.

Namnet Fria syriska armén, FSA, låter som om det skulle handla om en enhetlig militär styrka, men verkligheten är långt mer komplicerad.

Samordningen var mer framgångsrik på landsbygden, splittringen som blir tydlig i städerna gör det inte bara svårt för rebellerna att bekämpa regimen utan skapar även en atmosfär av laglöshet och oordning.

Ju längre striderna pågår i Aleppo, desto svårare kommer det att vara för Fria syriska armén att få stöd från lokalbefolkningen. Kriminella har gjort sig skyldiga till kidnappningar, utpressning och plundring och bidragit till en förvärrad situation.

– Det finns de som begår brott, och vi försöker gripa dem och hålla dem kvar, men det här är revolution och det är kaos, säger Abu Fares, mediasamordnare för Fria syriska armén.

FSA i Aleppo försöker nu bygga ett mer enat ledarskap och befälsstruktur, inte minst genom att förena de största milisstyrkorna i staden, som al-Tawheed och al-Fatah, under Revolutionära militärrådet.

Men i praktiken består rebellstyrkorna i staden fortfarande till stor del av splittrade grupper som agerar på egen hand.

– Ett problem är att många av soldaterna kommer från olika provinser och inte känner varandra. Om vi kunde ena så många som 50 procent av dem så skulle jag vara väldigt nöjd, säger brigadledaren Abdul Fader.

Vissa av grupperna uppvisar också tydliga sekteristiska eller islamistiska drag. En polisbil som passerar sjukhuset, dekorerad med den svarta flagga som används av många salafistiska grupper och av al-Qaida och med högljudda koranrecitationer i högtalarna, uppskattas inte av särskilt många. Till och med bland FSA-soldaterna är närvaron av härdade ”mujahidin” från länder som Libyen vid frontlinjerna en kontroversiell fråga.

Den terror som det syriska flygvapnet låter regna över stora delar av Aleppo må ena folket i avsky mot Assadregimen, men får dem inte nödvändigtvis att sluta upp bakom FSA.

Ju längre slaget om Aleppo pågår desto större problem kan FSA få med att försäkra sig om lokalbefolkningens stöd.

I takt med att dödstalen stiger, krigsekonomin breder ut sig och ligister skaffar sig ett fäste i staden, kan rebellernas legitimitet fortsätta att undergrävas.