Utan sjuksköterskor – ingen vård
Nu är det dags att höja statusen på sjuksköterskeyrket. Vi vågar höja våra röster och stå upp för vår kompetens. Vi vågar berätta, att utan sjuksköterskor finns ingen vård, skriver Cie Rosenqvist, sjuksköterskestudent, och talesperson för 24000-Uppropet.
Jag är sjuksköterskestudent på Göteborgs universitet. Om drygt ett år skickar jag in min ansökan om sjuksköterskelegitimation till Socialstyrelsen. Den legitimationen är en försäkran, ett kvitto, som ger mig rätt att ansvara för mina medmänniskors välmående och i många fall deras liv. Nu undrar jag: Hur mycket är det ansvaret egentligen värt i pengar? Hur kommer det sig att det hittills varit ständig rea på sjuksköterskelegitimationer?
Jag tror tyvärr att svaret är enkelt. Sjuksköterskeyrket är ett klassiskt kvinnoyrke och med det kommer förlegade idéer om att visa tacksamhet och inte höja rösten. Bilden av Florence Nightingale med sin vackert skinande lampa hänger kvar som ett spöke över vår profession. I ärlighetens namn ställer den till det. En ny generation sjuksköterskor är på väg och för oss handlar yrket om andra saker än ett kall. Det är ett yrkesval och inget annat.
På sjuksköterskans axlar vilar ett enormt ansvar. Vi är mer än en tröstande hand när livet spottar dig i ansiktet. Utöver vårt huvudsakliga område, vilket är omvårdnad, har sjuksköterskan ett enormt medicinskt ansvar. Ofta är sjuksköterskan den som träffar patienten på daglig basis och blir därför den person som ansvarar för att upptäcka förändringar i hälsotillståndet. Förändringar som i många fall kan vara skillnaden mellan liv och död.
En sjuksköterska behöver gedigna kunskaper i farmakologi. Vi behöver veta hur olika läkemedel samverkar och verkar i kroppen för att kunna vårda våra patienter på ett säkert sätt. Dessutom behöver vi djupgående kunskap om människokroppen och vetskap om hur olika sjukdomstillstånd tar sig uttryck.
Ansvaret slutar inte där. Utöver omvårdnadsvetenskapen och det medicinska kunnandet förväntas sjuksköterskan vara spindeln i nätet på sjukhuset. Det faller på sjuksköterskans lott att hålla kontakten med anhöriga, vårdcentraler, läkare, sjukgymnaster, biståndsbedömare, socialtjänst, dietister, tolkar, undersköterskor och i många fall vara patientens advokat ute på golvet. Listan kan göras hur lång som helst. Om sjuksköterskan gör fel kan det få ödesdigra konsekvenser. Det kan leda till döden. För dig. För dina älskade.
Här i Göteborg anser landstinget att detta ansvar är värt runt 21100 kr/månad. I teorin kallas det ”individuell lönesättning” men ändå har någon satt en prislapp på vår legitimation. När vi kommer från vår akademiska utbildning med en kandidatexamen och en legitimation, värderas vår kunskap till 21100 kronor. En nyutbildad ingenjör tjänar upp emot 10000 kronor mer per månad. Hur har samhällets värderingar blivit så snedvridna att en sjuksköterska värderas så lågt i jämförelse med andra yrken med grund i en akademisk examen?
Personligen tycker jag att de människor vilka vårdar mina närstående är värda sin vikt i guld. Ett ständigt givande med tyngden av människoliv på sina axlar behöver värderas högre. Som tidigare nämnt är en ny generation sjuksköterskor på väg ut på arbetsmarknaden och vi vägrar undervärderas. Vi vågar höja våra röster och stå upp för vår kompetens. Vi vågar berätta, att utan sjuksköterskor finns ingen vård. Samhället är beroende av oss. Vi vågar stå för att vi är stolta över vårt yrkesval. Vi har trots allt världens roligaste arbete.
Vem vill du ska vårda din sjuka mor, far, make, maka eller barn? En stolt och rätt värderad sjuksköterska som älskar sitt arbete, eller en utsliten dito som knegar till en skändlig lön och därför tappar gnistan och passionen? Jag väljer det första alternativet, vilket väljer du?
<h2>Cie Rosenqvist är sjuksköterskestudent och talesperson och samordnare för 24 000-upproret, Göteborg.</h2>
