Hur stod det egentligen till med Uppsala under första hälften av nittonhundratalet?

Bilden av Uppsala under 1930 och 1940-talet är inte direkt positiv. Här hade världens första rasbiologiska institut grundats och under andra världskriget skulle bland annat de beryktade påskkravallerna 1943 mellan nazister och antifascister skapa tidningsrubriker som sträckte sig utanför Sveriges gränser. 1939, samma år som Tyskland anföll Polen, så hölls den ökända studentsammankomsten i Bollhuset i Uppsala där studenterna diskuterade judarnas vara eller icke vara på universitetet. Bilden av Uppsala under denna period är fortfarande mörk men utställningen Skuggor och Ljus vill nyansera och förändra bilden av Uppsala som ett tidigare nazistfäste. För Uppsala var betydligt mer än ett fäste för fascister och nazister. Faktum var så fanns det i Uppsala färre aktiva nazister än i andra svenska universitetsstäder. Det menar i alla fall författaren Ola Larsmo som tillsammans med Magnus Alkarp och Upplandsmuseet har producerat utställningen Skuggor och Ljus.

– Många av nazisterna under påskkravellerna var inte ens från Uppsala utan de kom utifrån. Men tyvärr är det så att det är nazisterna man kommer ihåg. Man kommer inte ihåg allt det motstånd som fanns i staden. Man kommer inte ihåg att det öppnandes ett judiskt pojkhem för ensamma judiska pojkar. Inte heller att Uppsala tog emot många norska flyktingar. Bilden var inte korrekt och vi ville helt enkelt få fram en sammansatt bild, säger Ola Larsmo.

Utställningen består av en stor del fotografier, böcker, politiska pamfletter och flygblad samt filmklipp. Det mesta av materialet kommer från stadsarkivet, folkrörelserna, Carolina Rediva och en hel del från privatpersoner som lånat ut personliga föremål. Utställningen följer en kronologisk linje i hur materialet presenteras för besökaren. Med hjälp av informativa texter skrivna på väggarna i anslutning till bilder och pamfletter fördjupas bilden av denna mörka period i Sveriges historia. Men bilden är mer komplex än så vilket tydligt framgår av resten av utställningen. Det fanns ett motstånd, ett ljus i det nazistiska mörker som alltjämt rådde under 1930-talets Sverige.

– Det är inspirerande att se hur folk försökte hjälpa sina medmänniskor på den tiden. Vi lever i historien. Tankefigurerna är desamma men människorna är utbytta. För idéer lever längre än människor. Det är viktigt att få syn på likheterna mellan då och nu, säger Ola Larsmo.

Utställningen pågår fram till årets slut.