Göteborgs Fria

Poesi mitt i det offentliga rummet

Det offentliga rummet är ockuperat och ska tas tillbaka med hjälp av poesi. Detta var temat för söndagens poesiarrangemang på Kungsportsplatsen i Göteborg.

Människan är en kulturell varelse. Vi strävar ständigt efter färger och lustar. Därför är det viktigt att människan får uttrycka sig själv, istället för att bombarderas av dessa två i form av reklam och andra kapitalistiska verk. Detta menar Kimo Kjernmoen, initiativtagare och delarrangör av söndagens event ”Hur många poeter behövs för att fylla sju stolar och en scen i ett rum utan väggar?”.

Det blev en regnig söndag. Trots detta lockade ändå arrangemanget folk till poesisöndagen på Kungsportsplatsen. Med sig hade gruppen fem tomma stolar.

– Tanken var helt att vi skulle sitta på fyra stolar, medan en skulle stå tom. Den tomma stolen skulle vara reserverad för vem som helst som ville upp och dikta, berättar Kimo Kjernmoen.

– Om man räknar bort de som bara stannade en kort stund för att sedan gå vidare, så blev vi ändå ett par stycken, fortsätter Eli Tistelö.

Idén till arrangemanget föddes på en festival i Kampetorp. Då var de åtta stycken poeter som höll i poesi under festivalens fredag och lördag.

– Vi utgick från att göra något helt nytt tillsammans. Hela idén var att göra poesi i grupp, istället för att en klunga står och lyssnar på en enskild poet som läser poesi. Det är ett spännande grepp som bidrar till en helt ny öppenhet. Kort och gott ett fruktbart sätt att dela ord, förklarar Eli Tistelö.

- En kulturutövare vill i grunden skapa. Vi ville återkräva den makten, berättar Kimo Kjernmoen.

En stor del av tanken bakom evenemanget byggde på att det hölls på en offentlig plats.

– Condeco på Kungsportsplatsen sin uteservering på offentlig plats. Teoretiskt sätt så skulle vi kunnat ha haft poesidagen där i stället, mitt bland allt folk, förklarar Kimo Kjernmoen.

Tony Hadders var en av poeterna som höll i poesisöndagen. Han är inte med i kärngruppen bakom evenemanget, men hoppas på att det är något som kommer att göras om.

– Det är väldigt värt och viktigt att ta plats. Genom att göra som vi gjorde, det vill säga att uttrycka oss kreativt på en offentlig plats, visa att poesin måste få ta plats. Friheten att uttrycka sig är inget man får bara så där, utan något man måste ta.

– Det är inte bara viktigt att säga vad man vill, det är minst lika viktigt att man får välja på vilket sätt man vill säga det, förklarar Kimo Kjernmoen.

På frågan om vad som var dagens höjdpunkt, ler Tony och svarar utan att tveka:

- Att det inte bara kom poeter. Det dök faktiskt även upp en sångare. Och så var det en kille som gick upp och berättade dagens datum, var vi befann oss och vilket väder det var. Lite av en lägesprognos.

– Det var nog det finaste idag, fyller Kimo Kjernmoen i.

Kommer det bli fler, liknande evenemang?

– Jag vill se dagen lite som en generalrepetition. Att det kommer mer av denna varan. Att denna söndag var lite som ett test. Nästa gång så ska vi försöka skriva en skylt för att locka mer folk. Det är nog en bra idé, tror jag, avslutar Kimo Kjernmoen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu