Vegansk kost överlägsen för hållbar utveckling
Debatten om vegansk mat som inleddes med artikeln "Välj djurvänliga alternativ" av Christoffer Edström i Fria 18/8 fortsätter. Efter Torbjörn Gannholms replik "Välja veganskt – inte alltid etiskt" (Fria 1/9) försvarar här Kristoffer Arponen den veganska kosten.
Jag satte bokstavligen sojadrycken i halsen när jag läste Torbjörn Gannholms svar på Christoffer Edströms debattartikel "Välj djurvänliga alternativ". Den strikt vegetariska kosten är enligt flera vetenskapliga studier, både svenska som internationella, överlägsen med hänsyn till hållbar utveckling – den fysiska miljön, det mänskliga samhället och samspelet däremellan. Kvantitativa studier påvisar att ett veganskt leverne i ett större samhälle medför en minskad åtgång av resurser, mark- och vattentillgångar.
Uttryckt i procent hur mycket av all världens vegetabiliska grödor som hamnar i djurindustrin per gröda, ser vi bland annat att:
Cirka 35–40 procent av all världens spannmål blir djurfoder (75 procent av allt spannmål i Sverige går till djurindustrin, inklusive den ”ekologiska”). För att få fram 1 kilo kycklingkött krävs det 3 kilo spannmål, det krävs 9–10 kilo spannmål för 1 kilo nötkött.
Cirka 90 procent av all världens sojabönor går till djurindustrin, merparten av denna produktion är inte ekologiskt odlad och dess produktion är avskyvärd utifrån både miljö-, djur- och mänskligt perspektiv.
Att det råder en orättvis fördelning kring ägandet av jordbruksmark och dess vinst är utan tvekan högst aktuellt – däremot, att dessa företag skulle driva intensiva marknadskampanjer för att driva fram ett veganskt leverne och samtidigt behålla en maximal vinst är önsketänkande. Snarare innebär det en större rovdrift för att generera livsmedel med status, det vill säga kött.
När det gäller jakt och dess legitimitet är det högst bekymmersamt att abrahamitisk förvaltarprincip, baserad känsloargumentation och sprungen ur en antropocentrisk grund snarare än vetenskapliga grunder, fortfarande gäller 2012 – dagens människa har ett osunt förhållningssätt till sin omgivning genom att ständigt bete sig egocentriskt gentemot sina medvarelser – jakten är i dagens samhälle en förlängning av den marknadsliberala och ytterst patriarkala livsåskådningen.
Nu kanske någon vill inflika att deras egna höns, får, kossor med mera som används till livsmedel får ekologiskt foder, utevistelser med mera – visst, det må så vara. Däremot kontrar jag med det etiska – har vi verkligen rätt att bestämma över icke-mänskliga djurs kroppar, oavsett om det är för monetär och/eller smaklig tillfredsställelse?
Vill minnas en dokumentär som gick på tv för ett par månader sedan om smör versus margarin, där margarin utlystes som en riktig fara – medan smöret var naturligt. Givetvis finns det bekymmer med margarin utifrån hälso- och miljötänk (palmfett), dock är det i jämförelse med det mer ”naturliga” en mindre bov. Min poäng med berättelsen kring denna dokumentär och Gannholms berättelse om sojadryck, är att allt kan vinklas så att det framställs på det sätt man vill. Med det sagt, så fortsätter jag att svepa en sojadryck till (gjord på ekologiska sojabönor som tillverkas hemma i köket).