Juana Chang, som sjunger och spelar cumbiainstrumentet charango, sitter i en bil på väg till Köpenhamnstadsdelen Christiania när Skånes Fria Tidning når henne för en telefonintervju.

Hon berättar att bandnamnet var frontfiguren Ali Gua Guas idé. Den syftar på cumbiavärldens tribute till Gypsy kings – den Miamibaserade gruppen Kumbia kings. Men några Kumbiadrottningar ville de inte bli, queer passade dem bättre.

– Vi gillar mångfald och vi gillar inte sexism. Vi är som mångfaldsaktivister.

Just sexism har Kumbia queers råkat ut för en del, även om det har blivit bättre.

– Under de första turnéerna sa vissa att vi lät som ett killband, för att vi spelade så bra. Men det har jag inte hört på ett tag.

Kumbia queers bildades 2006 av medlemmar i homocorebandet She devils från Argentina och punkarna Ultrasónicas från Mexiko. Frontfiguren Ali Gua Gua ville inte spela mer rock, utan ville göra något annorlunda och slippa ifrån den latinamerikanska rockens fasta ramar. Det blev det punkigaste steget i deras musikaliska karriär – att blanda in cumbia i musiken. Musikstilen kommer ursprungligen från Colombia, går i baktakt och tillhör i dag de latinska danserna, liksom till exempel salsa och samba.

– Vi förstod att en dansant rytm vore mer inbjudande. Dansen blir mer som en konversation med publiken. Rock och hårdrock är mer som envägskommunikation. Nu är det som en riktigt trevlig fest. Det är roligare när alla har kul tillsammans. Vi spelade rock i många år utan att nå sådana här framgångar, säger Juana Chang.

Hon tänker ändå inte riktigt på Kumbia queers som ett cumbiaband.

– Jag vet inte om vi kommer att skrivas in i cumbians historia, kanske om de har med en mörk eller rolig sida! Jag tänker mer att det vi gör är kul och smått otroligt. Det här har förändrat våra liv totalt. Jag vet inte hur det är i Sverige, men i Buenos Aires är det ett mirakel att sex tjejer hänger tillsammans utan killar. Vi är som systrar.

De kallar sin musikstil tropipunk, en blandning av rock och cumbia. Kumbia queers skriver eget material men översätter också kända låtar till spanska och passar då på att ge låtarna en touch av queerpoesi, ordlekar och humor. Ibland byter de exempelvis från ett manligt till ett kvinnligt perspektiv. Några av artisterna som fått sina alster tolkade i cumbiatappning är Black Sabbath, Nancy Sinatra, The Cure, Madonna och The Ramones.

Bandet består av sex kvinnor på sång, guiro, charango, bas, keyboard och slagverk. De lockar både gamla och unga, kvinnor och män.

– Min mormor gillar oss, och små barn. Vi älskar verkligen vår publik för att den är så blandad, den är vår stolthet, säger Juana Chang.

Nästa skiva kan bli en liveinspelning från just torsdagens konsert i Christiania, som skulle spelas in.

– Det är ett ställe som vi verkligen älskar, vi känner oss väldigt glada där. Vi känner oss bekväma med områdets historia och har många vänner där. Folk där är verkligen galna och vilda, de blir helt tokiga när de lyssnar på cumbia. Vi hoppas att det blir samma sak när vi spelar i Sverige!

I kväll, den 8 september, spelar Kumbia queers på Moriska paviljongen i Malmö. Dörrarna öppnar klockan 22.