Under två veckor har ett antal personer från Unga Synskadade Väst, US Väst, cyklat mellan Göteborg och Uppsala för att uppmärksamma aktörerna inom kollektivtrafiken på att kollektivtrafiken är otillgänglig för oss med en synnedsättning.

Att cykla med en synnedsättning fungerarar alldeles utmärkt. Däremot är det ett betydligt större hinder i vardagen att kollektivtrafiken inte är tillgänglig för oss som ser lite sämre. Då vi också vill kunna resa miljövänligt trots att kollektivtrafiken inte är anpassad för oss blev cykeln det absolut bästa transportmedlet. Dock anser vi från US Väst att det är helt galet att vi ska behöva cykla närmare 70 mil för att känna oss säkra på att hamna på rätt plats bara för att kollektivtrafikbolagen inte har lyckats med sitt tillgänglighetsarbete.

För att vi som har en synnedsättning ska kunna resa med kollektivtrafiken måste det finnas garanterade hållplats- och linjeutrop på alla kollektiva fordon, annars vet inte vi vilken linje som är vilken eller var bussen stannar. Dessutom fodras ett fungerande ledsagningssystem överallt så att vi kan få hjälp vid eventuella byten. Det är inte bara en fråga om tillgänglighet utan också om säkerhet. Risken att bli överkörd av en buss i jakten på rätt fordon är överhängande om varken utrop eller ledsagning finns.

I dag erbjuds ledsagning vid exempelvis tågbyten på ett hundratal stationer men långt ifrån överallt. Att själv kunna välja trafikslag, bytesort och liknande borde vara en självklarhet för alla anser vi i US Väst. Ibland tvingas passageraren åka en längre sträcka eller en omväg för att kunna få hjälp.

Medan vi cyklade mot Uppsala hörde en medarbetare från Västtrafik av sig och upplyste oss om att ledsagningen fungerar alldeles utmärkt på Göteborgs central. Vi instämmer med Västtrafik om att ledsagningen oftast fungerar som den ska på just Göteborgs central. Problemet är dock att det inte fungerar alls på en del andra orter. I tillexempel Ulricehamn, Skara och Öxnered ska det finnas ledsagning men det är ingen som kan svara på vem som ska utföra den. Likadant ser det ut på ett antal andra orter som Västtrafik trafikerar.

US Väst tycker naturligtvis att det är positivt att vi kan få ledsagning på Göteborgs central men det är verkligen inte tillräckligt. Precis som alla andra samhällsmedborgare måste vi kunna resa när, var och hur vi vill och inte behöva anpassa oss efter var det går att få ledsagning. Dessutom blir det inte speciellt mycket resande om ledsagningen enbart fungerar på centralen i Göteborg.

I ett välfärdssamhälle som Sverige borde inte människor utestängas från vissa samhällsfunktioner på grund av sin funktionsnedsättning. Dessvärre ser inte verkligheten ut som den borde. Det är djupt olyckligt att tillgänglighetsarbetet löper på så långsamt inom kollektivtrafiken. För hela två år sedan skulle alla Sveriges offentliga miljöer vara tillgängliga för alla, i alla fall om man ska förlita sig på handlingsplanen ”Från patient till medborgare” som en enhällig riksdag antog år 2000.

Vi klarade att cykla från Göteborg till Uppsala trots att det inte ska behövas. Nu kräver vi att Västtrafik samt alla andra kollektivtrafikbolag runt om i landet klarar av att tillgängliggöra sin kollektivtrafik för alla.