Den 19 januari deklarerade den polska regeringen helt kort sin avsikt att en vecka senare skriva under Acta-avtalet. Varken regeringen eller aktivisterna på motståndarsidan kunde då föreställa sig de följande veckorna och månaderna. Gatuprotester – de största i Polen sedan kommunismens fall – spred sig snabbt över hela landet. Samtidigt slogs regeringshemsidor ut av överbelastningsattacker och hackerangrepp.

– Det fanns ett löfte att vänta med Acta i Polen ”tills alla frågor var besvarade” men det bröts på ett uppseendeväckande sätt. Brutna löften gör folk arga, säger Michal Wozniak, nätaktivist och en av samordnarna av protesterna.

Han pekar på en rad faktorer bakom det starka, plötsliga motståndet. Det fanns från början stor medvetenhet bland polska nätanvändare. De kände sig dessutom lurade efter tidigare löften om verklig dialog i frågan. De stora internetprotesterna mot de amerikanska lagförslagen Sopa och Pipa hade också just ägt rum. Framför allt fanns ett datum, bara sju dagar framåt, att mobilisera inför.

– Vi var inte mindre förvånade än beslutsfattarna när så många plötsligt tog upp kampen. Vi gjorde vårt bästa för att bidra med pålitlig juridisk expertis. Vi undvek att gå in i några politiska allianser, säger Katarzyna Szymielewicz, från Panoptykon, en organisation som arbetar mot olika former av övervakning i det polska samhället.

Demonstrationerna samlade allt från autonoma vänsteraktivister till högerextrema grupper som tidigare konfronterats på gatorna. Arrangörerna fick snabbt ta ett antal beslut.

– Den viktigaste var ”no logo”-regeln: inga partibanderoller, inga politiska tal och så vidare. Det här orsakade lite problem i början, men lät oss till slut arbeta med människor, inte politiker, från alla sidor av det politiska spektrat, säger Michal Wozniak, som själv tillhör FWiOO, en grupp som arbetar för fri och öppen mjukvara.

Men politikerna tog snabbt upp frågan själva. Acta-frågan blev en frestande angreppspunkt på den sittande regeringen. Det socialkonservativa partiet Lag och rättvisa, med starka EU-kritiska drag, tog ställning mot Acta. Det gjorde också det nya, liberala uppstickarpartiet Palikots rörelse. Bilder av parlamentariker i Guy Fawkes-masker spreds över världen.

Stöd kom också från hackersvärmen Anonymous. De släckte ner regeringshemsidor, och regeringen sa då att de inte förhandlar med terrorister. För det organiserade Acta-motståndet blev attackerna ett problem, och tongivande aktivister lyckades få dem att sluta.

Till slut blev trycket för stort. Den 17 februari meddelade premiärminister Tusk sin nya ståndpunkt: Polen kommer inte att ratificera avtalet. Vid samma tid vände opinionen i en rad EU-länder, och bland andra Tjeckien, Rumänien och Slovenien avbröt ratificeringsprocessen. Tyskland och Nederländerna meddelade att de inte tänkte skriva under. EU-parlamentets rapportör rekommenderade sedan ett avslag, och i slutet av maj fick Acta underkänt i de tre utskott som behandlade frågan.

Varför blev motståndet så stort och brett i Polen? En del pekar på att polacker har varit vana att köpa piratkopierade skivor sedan tidigt nittiotal och att landet saknar egna starka skivbolag. Acta-frågan kopplades också till såväl patriotism som motstånd mot en ”ny världsordning”. Bland plakaten fanns symboler från motståndsrörelsen under den tyska ockupationen och solidaritetsrörelsen under åttiotalet.

Michal Wozniak pekar på den polska erfarenheten av förtryck som en avgörande faktor.

– Vi minns verkligen fortfarande kommunismen. Det var intressant att se att många äldre här, som inte förstår vad internet är, ändå förstod direkt att censur är farligt, oavsett vilket medium som censureras.

I Polen fortsätter de organisationer som tände Acta-motståndet att driva frågorna om frihet på nätet. Acta är bara början, menar Michal Wozniak, och pekar på den nya copyrightdebatt som väckts. Inom Panoptykon ser man Acta-motståndet som en hävstång för organisationens bredare arbete.

– Vi såg Acta-mobiliseringen som vår chans att popularisera idén att det är dags att stå upp för våra digitala rättigheter, att friheten i det digitala samhället blir mer och mer begränsad och därför behöver nya, starkare skydd. Vi märkte till vår förvåning att många av aktivisterna redan hade det perspektivet, säger Katarzyna Szymielewicz.

Turerna kring avtalet har varit många. Fler och fler partigrupper i EU-parlamentet har deklarerat sitt motstånd mot avtalet, och i dag ser Acta ut att inte gå igenom. Aktivisterna fortsätter att bevaka frågan in i det sista. Den 9 juni hålls ytterligare en internationell protestdag innan frågan slutligen avgörs i parlamentet i början av juli.