Samtidigt som detta sker upptäcker jag att de har tagit bort en del av en konstnärskamrats målningar på internetsajten myspace. Innehållet anses stötande.

De censurerade målningarna har en drömsk kvalite. Trots att de är erotiska handlar de lika ofta om ensamhet.

Det är intressant att tänka på vad som anses stötande och inte. Vare sig det gäller kvinnors sätt att vilja förändra sitt yttre enligt beprövad mall, eller amerikanska soldater som poserar med likdelar i en stor amerikansk dagstidning. En befälhavare förfasar sig över att detta skett. Man får inte posera med likdelar, man måste visa respekt. Jag tänker att det är väl värre att ha dödat en människa än att posera med likdelarna. Att döda en annan människa, det är ju obegriplig fasa, vare sig det kommer i tidningen eller inte? Enligt befälhavaren måste man vara noga med vilka ”images” man sänder ut. Man vill inte provocera fienden i onödan.

Jag noterar; det är inte vad man gör, utan hur det framstår som man ska vara uppmärksam på. Det är till stor del i media kriget förs, säger en analytiker. När man poserar med likdelar kan det tolkas som att man faktiskt dödat för dödandets skull. Inte för landets säkerhet. Krig ska inte förknippas med enskilda personer. Krig ska vara opersonligt. Den fungerar inte med en mänsklig avsändare.

Ibland stöter man på en sida med en blondin med väldigt stora bröst på myspace.

En skrev till mig en gång - hon hette Angelica men kallades för Angel. Hon ville inget särskilt. Bara önska mig lycka till. Jag önskade henne detsamma. Hon var 23 år.

Hon hade bikini på sig på sin profilbild. Jag förstod av texten att hon tillhörde en agentur som är specialist på unga opererade kvinnor med stora bröst. Jag kände ömhet och sorg när jag tittade på henne och hennes kollegor.

Små flickor som såg ut som om de tänkte på hur vi tänker på att de ser ut.

Min cencurerade konstnärsvän undrar om jag tycker det är fel att vara ett objekt. Kanske för att kvinnorna hon målar tycker om att bli tittade på.

Jag menar att det som nu händer med hennes målningar illustrerar min poäng ypperligt. Min väns bilder är konst eftersom de uttrycker en subjektiv längtan. En egen fantasi. Det är provocerande.

Medan de blonda flickorna som poserar på samma sätt försöker vara objekt som det går att projicera precis vad som helst på.

Detta enkla borde egentligen göra dessa bilder mer stötande eftersom syftet (för agenturen de tillhör) är att sälja en sexuell image – en mycket allmänt hållen sådan.

Men istället blir det tvärtom. De objektiviserade flickorna är helt och hållet ofarliga eftersom de inte på något sätt är subjektiva eller tar ställning ens för sin sexualitet. Ingen cencurerar dem för deras image är opersonlig. Ingen tar ansvar för budskapet. De får hållas helt enkelt.