Så länge hon kan minnas har hennes biologiska kön inte stämt överens med hur hon själv identifierar sig. Men först för ett år sedan, när hon var drygt 17 år gammal, gick hon ut med att hon är transsexuell. Då hade hon sminkat sig, haft långt hår och använt smycken sedan hon var tolv.

– Jag var deprimerad och tyckte inte om att umgås med folk, men det förändrades helt och hållet när jag kom ut, säger hon.

Det var när Desirée Kallenberg, som då hette Oskar Kallenberg, såg tv-serien Big brother som bitarna plötsligt föll på plats. En av deltagarna var transsexuell och hon kände igen sig.

– Hade jag fått information i skolan hade jag kanske kommit på det tidigare, säger hon.

Men i grundskolan erbjöds bara någon timmes undervisning och Desirée Kallenberg fick aldrig den chansen.

– Det var som om man ville bli färdig med det så fort som möjligt, säger hon.

Att få stöd eller gå till en fritidsgård var heller aldrig något alternativ. Hon kände sig inte välkommen.

– Jag kan verkligen förstå att det kan vara svårt att ändra attityden på en fritidsgård. Det är sjukt stor homofobi. Det är så att man blir förvånad.

I dag driver Desirée Kallenberg en blogg där hon berättar om sitt liv och tar upp frågor som rör hbtq. Hon har också engagerat sig i jämställdhetsprojektet Ninjas, som Skånes Fria Tidning (nummer 11) skrivit om tidigare.

– Det behövs mer insatser från kommunen och politiska grupper. Det räcker inte att det står någonstans att det är okej att vara homo. Man behöver höra det och se andra säga att det inte är fel.

Hur pass trygg känner du dig?

– Egentligen känner jag mig bara trygg i min jämställdhetsgrupp. Det kan hända saker på alla allmänna platser, ett café, en busshållplats. Överallt. Det finns ett hbtq-kafé i Malmö också, men där har jag aldrig varit.

Fotnot: Under den internationella dagen mot homofobi var Desirée med och arrangerade en Prideparad i Landskrona tillsammans med stadens fritidsverksamhet.