Petra Kuritzén och Ester Barinaga, som driver organisationen Förorten i centrum, berättade om sin vision av Seved som Sveriges muralhuvudstad på ett seminarium på Tryckeriet i Malmö den 18 april.

– Den ursprungliga idén med muralmålningar handlar om att ge plats åt röster som aldrig hörs i medier eller i den offentliga debatten. Vi vill ta makten över berättandet, förklarar Petra Kuritzén.

Hon betonar vikten av att arbeta med etablerade konstnärer för att tas på allvar och undvika att bli ett ungdomsprojekt. Ett syfte med projektet är just att sätta förorten i centrum och tvinga konstetablissemanget ut ur stadens centrala delar.

Bostadsrättsföreningarna Brf Intagan och Brf Sofielund kommer att vara med i pilotprojektet som ska resultera i de första två muralmålningarna och Lars Andersson Fastigheter äger också fastigheter som är involverade i projektet. Andra partners är Malmö stad, Cirkulationscentralen och Copenhagen Business School, där Ester Barinaga arbetar som forskare i sociologi.

I Seved har man precis nyanställt Faranak Rahimi för att koordinera projektet lokalt. Hon ska mobilisera sevedsborna för att få till ett gemensamt projekt.

– Vi är extremt nöjda med rekryteringen. Det är otroligt att Faranak som är en sådan eldsjäl och som varit verksam lokalt i flera år inte har snappats upp av någon organisation långt tidigare, säger Petra Kuritzén.

Redan om några veckor planeras arbetet med målningarna komma i gång. Det ska utföras av de boende i Seved under ledning av Förorten i centrumskonstnärliga team. Projektet finansieras med stöd av Allmänna arvsfonden.

– Det blir en ganska liten grupp till att börja med, med ungefär 25 personer. Många av de som kommer att vara med är tjejer och deras mammor, som inte tar lika stor plats på gatorna som killarna, men alla är naturligtvis lika välkomna.

Förorten i centrum arbetar med kollektiv muralkonst för att skapa plattformar för dialog och samverkan mellan människor med olika bakgrund, hemvist och identitet. I Stockholms förorter har de redan drivit framgångsrika projekt bland annat i Husby. Där har de gjort samarbeten mellan Husbygårdsskolan och Tyska skolan, två skolor med ett stort antal elever som inte har svenska som modersmål.

– Att få ett möte mellan skolan i förorten och diplomatskolan i innerstaden, som har väldigt liknande demografiska profiler men helt olika förutsättningar, är intressant. När det gäller social hållbarhet får man aldrig glömma att det inte bara är människor i förorten som ska integreras med samhällets högre skikt, utan kanske ännu mer tvärt om.