Men de stora och de starka kan plöja vidare ohämmat. Jag sitter långt ifrån hemlandet och botaniserar bland några svenska nätmedier. Bomber i Kabul, trist men inte direkt nytt. Företag hittar inte nog med kompetent högskoleutbildad personal i det arbetslöshetsrika Ljusdal. Chelsea vidare tack vara ett felaktigt mål. Kollat Svenskan, Ljusdalsposten men också Aftonbladet. Där kom ”chocken”. Bläddrat förbi en del trams när jag plötsligt ser en mindre bit av min profilbild. Och bredvid den erbjuds jag kommentera. Bilden är uppenbarligen tagen från min Facebooksida. Vem fan har bett dem om denna service?

Jag vill inte att Aftonbladet ska hålla reda på när jag läser drapan, måste erkännas att det är mycket sällan, men inte ens då. Jag är nog lite som strutsen, vet ju egentligen att sådant pågår och har antagligen någon gång accepterat långa och tillkrånglade villkor, men jag vill helst inte göras medveten om eländet. Jag, liksom de flesta behöver nog inte vara oroliga för sådant, men det gör mig mycket orolig.

Det behövs en storslagen vapenfri revolution på vår jord för att den inte ska utarmas till oigenkännlighet. Den revolutionen ska ta kamp med vapenbärarna och mot kommersialismen. Mot maktkoncentration och mot begränsningar av den fria tanken. Revolutionen kommer hota de aktörer som har koll på enorma databaser, nätinteraktioner och kan bemästra dess kapacitet. Dessa aktörer kommer att kunna använda alla dessa resurser i en aktiv bekämpning av ifrågasättarna för att värna sin maktställning.

Skulle det då räcka med en antirörelse där vi, kanske någon enstaka procent av befolkningen, ifrågasätter det som pågår aktivt till den milda grad att vi var beredda att avstå från Microsoft, Google, Facebook et cetera? Knappast. Visst kan det vara bra med en markering, lite open office, lite wicky, piraternas bukt och så, men den massiva impact de stora aktörerna har blir knappast bruten av sånt. Vi behöver agera mot jättarna genom lagstiftning, då skulle aktionen möjligen märkas, fast när det gäller dessa multisar så vete fan. Lagstiftarna kunde åtminstone sluta serva dem! Vilket de ju gör i allt högre utsträckning.

Så just nu får jag trösta mig med att jag sällan går in på AB:s hemsida och än mer sällan bläddrar mig ner ända till min nuna och att jag ändå har chansen att höja ett varningens finger.