I Sverige har vi alltid sett upp till storebrodern USA som ständigt matar oss med det senaste inom populärkulturen, så konstigt att vi är intresserade av vem som ska styra den gamla supermakten.

Vid varje val nämns pliktskyldigt vissa av tokigheterna som framför allt de republikanska kandidaterna hävt ur sig, och vi suckar och tänker att – ja, ja de är ju inte riktigt kloka den kristna högern.

Här är några av de ”tokiga” åsikter som framförts av de som velat bli presidentkanidater för republikanerna.

• Homosexuella kan inte tjänstgöra i armén för att de inte kan hålla fingrarna borta från andra i duschrummet – Rick Santorum.

• Mitt Romney kan inte svara på om han tycker homosexualitet är en synd eller inte.

• Newt Gingrich tror att man kan välja sin sexualitet och antyder att homosexuella borde leva i celibat.

• Gingrich jämför också muslimer med nazister i en debatt om uppförandet av en moské.

Min poäng är att svensk media borde problematisera rapporteringen om USA:s valrörelse när det handlar om personer som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter.

DNs rapportering har i stort sett bestått i att rapa upp vem som vunnit i vilken delstat, och hur kandidaterna svartmålar varandra, hur kan de missa elefanten i rummet?

I senaste QX frågar sig chefredaktören Anders Örnman om det verkligen blir bättre och syftar delvis på de republikanska kandidaternas åsikter om gay-äktenskap. Hela hans krönika lyser av uppgivenhet över att personer med dessa åsikter är så vanligt förekommande, och som vi vet dräller tidningarna av dessa personer vid presidentvalet. Låt dem inte stå oemotsagda!

Att dessa personer får medietid i svensk media utan att deras mäniskosyn ifrågasätts är direkt kränkande för många.

Rapporteringen har hittills bestått för mycket av ctrl copy från TT-artiklar och för lite av ideologisk analys. Det är dags att skaka av oss vår illa dolda fascination för USA och börja ifrågasätta hur det egentligen är ställt med mänskliga rättigheter ”over there”.