Utanför National League for Democracy, NLD:s, kontor strömmar det hög hiphopmusik från de söndersprängda högtalarna. De burmesiska artisterna sjunger om och om igen: Vakna Myanmar, Vakna Myanmar, samtidigt som NLD:s anhängare hoppar upp på flaken till de tiotalet lastbilar som har banderoller med Aung San Suu Kyis leende ansikte, och några med hennes avlidne pappa, frihetskämpen Aung San. Stämningen är varm, och skratten och danserna avlöser varandra, medan NLD-flaggor och kepsar viftas i luften.

Det är drygt en månad kvar till NLD och dess ledare Aung San Suu Kyi ställer upp i fyllnadsvalet till parlamentet, sedan hennes parti bojkottade det förra valet för två år sedan, eftersom Aung San Suu Kyi då satt i husarrest. Idag ska en av NLD:s ledamotskandidater för parlamentet, doktor Myo Aung, hålla tal i tre olika byar som samtliga ligger i Dagon Seik Kan-kommunen utanför den förra huvudstaden Rangoon. Att en regeringsanställd, med mörka solglasögon sveper förbi lastbilarna filmandes med en videokamera är det ingen av NLD-medlemmarna som verkar bry sig allt för mycket om. Den styrande regeringen visar fortfarande sitt missnöje med NLD, och hotar med jämna mellanrum partiets anhängare, men situationen har blivit bättre menar Ma Kyi Pyar som har suttit med i NLD:s organisation i två år.

– Nu är jag inte rädd längre – sedan vi registrerade NLD till att ställa upp i valet har läget blivit bättre, säger hon.

Ma Ky Pyar minns kaoset 2007, då munkarnas demonstrationer blodigt slogs ner av militären i den så kallade Saffranrevolutionen – vilket till en början var protester mot den skyhöga inflationen, och efter att en munk dödats av militären, ledde till att tusentals munkar och andra medborgare demonstrerade på landets gator.

– Kom man hit till högkvarteret då blev man arresterad och kastad i fängelse.

Enligt Ma Ky Pyar har Burma, som räknas som ett av världens fattigaste länder, många svåra utmaningar framför sig, och att få fattiga människor att gå och rösta är en utmaning i sig själv.

– Den ekonomiska situationen i landet är hemsk, människor i byarna har inte tid att tänka på politik, de måste bara fokusera på att överleva, berättar Ma Ky Pyar, som efterson arbetet hos NLD är ideellt även hon måste arbeta som frilanslärare på kvällarna för att kunna tjäna några pengar.

Dammet som bildas på de gropiga, torra vägarna när lastbilarna sakta guppar fram, lägger sig över de hundratals NLD-anhängare som är på väg till valspurtens första stopp. Längs med vad som ska likna en grusväg, står bybor och hejar och ler när karavanen kör förbi. En skylt med en kandidat från militärjuntans parti USDP (Union Solidarity and Development Association) passeras och en av NLD-anhängarna skakar på huvudet och delger hennes avsky gentemot landets styrande parti.

– De lovade att laga vägarna när de tog makten, men se vad som har hänt – ingenting, säger kvinnan som vill vara anonym, och fortsätter:

– USDP kommer inte få några röster i valet den här gången.

Musiken dundrar vidare, och några medlemmar av ungdomsorganisationen 88 Generation Students Group – aktivister som kämpar för demokrati tillsammans med NLD, drar ingång sin slogan som sedan kommer att hänga med tåget resten av dagen: ”NLD must win, Doctor Aung must win, Suu Kyi must stay healthy”, och ramsan får byborna längs med vägen att klappa händerna i takt med musiken.

Väl framme i den lilla avlägsna byn Da La Ban, har redan hundratals bybor samlats och NLD-medlemmarna delar ut broschyrer som sammanfattar vad partiet och deras ledare står för. Myo Aung greppar mikrofonen och jämför Burma med Sydkorea – landet som enligt honom tidigare befann sig på samma nivå som Burma.

– Se på Sydkoreas historia; de har haft det tufft precis som vi, men se var landet står idag – vi vill utvecklas på samma sätt som dom har utvecklats.

Applåderna är öronbedövande innan Myo Aung forstätter sitt tal:

– Jag kommer fokusera på er bönder, om ni röstar på NLD och mig, så kommer jag se till att det blir fler jobb och jag kommer ta bort korruptionen som äter upp det här landet. Ni kan göra slut på 50 års förtryck genom att rösta på demokratin!

En stund senare, bakom kulisserna, berättar 62-årige doktor Myo Aung om sina planer inom NLD, och han är säker på att vinna en plats i parlamentet. 48 platser av 440 möjliga platser som NLD tilldelas i parlamentet så tror han att partiet möjligen kommer få runt 40 efter valet den 1 april. Som doktor har han redan bestämt vad det är han vill satsa på:

– Jag vill jobba med landets sociala skyddsnät, jag vill att vi ska ha fri sjukvård och att alla medborgare är med i systemet. Vi måste agera nu, och inte se in i framtiden – precis som vår ledare, Aung San Suu Kyi, brukar säga.

Genom Burmas nya konstitution blev en av generalerna, Thein Sein, president i mars förra året. Den förre statschefen och militärjuntans högste general Than Shwe lämnade då över makten till den nya civila regeringen som kom att styra landet. Myo Aung menar att president Thein Sein är ett bättre alternativ än den förre diktatorn.

– Det kommer inte komma förändringar över en natt, det kommer att ta tid, men Thein Sein vill ha förändringar och han pratar med media, det gjorde inte regeringen tidigare.

Trots ljusare politiska tider sker emellertid fortfarande mycket i landet bakom stängda dörrar.

– Människor är övertygande om att Than Shwe fortfarande styr landet genom armén (som med sina 400 000 soldater räknas som en av Sydostasiens starkaste), fortsätter Myo Aung.

Militären lägger beslag på den halva årliga BNP:n och enbart ett par procent går till utbildning, och detta är politik som måste ändras menar Myo Aung.

– Ja, vi måste få en modernare armé som kostar cirka en fjärdedel av vår BNP och samtidigt som ett första steg få upp utbildningsdelen till 10-12 procent av BNP.

För att komma tillrätta med inflationen som har ökat lavinartat inom vissa sektorer, däribland turistsektorn, samt den långsamma ekonomin i övrigt, vill han boosta produktionen genom att locka fler utländska investerare och turister till landet, reformera bankerna – så att de inte som i nuläget är styrda av regeringen, och samtidigt be FN och andra organisationer om teknisk hjälp till landet att komma på fötter, nu sedan sanktionerna från väst har hävts. Burmas kris har gjort att studenter flytt landet för att studera utomlands.

– Vi har tre miljoner studenter i grannländerna, vi burmeser är ett intelligent folk, men vi måste övertyga våra studenter att stanna kvar här i landet.

Bredvid Myo Aung sitter kampanjansvarige Nyi Nyi Min som gick med i NLD 2006. Året därpå var Nyi Nyi Min med och demonstrerade i Saffranrevolutionen vilket ledde till att han fick skaka galler i två år. Han säger att frisläppandet av Burmas hundratals politiska fångar som fortfarande sitter inspärrade är ett av partiets kommande åtaganden och Nyi Nyi Min är förväntansfull inför den 1 april.

– Jag tror att 80 procent av befolkningen kommer att rösta denna gång – vår moderna revolution börjar när vi kommer in i parlamentet!

NLD:s ledare Aung San Suu Kyi, eller ”The Lady” som hon kallas av det burmesiska folket, har förutom att komma tillrätta med ekonomin som innebär att utrota fattigdomen och ta itu med den skenande inflationen, även sagt att utbildning av folket och en fungerande rättstat är de tre viktigaste frågorna i hennes demokratikamp.

Aung San Suu Kyi var ute på en rikstäckande valturné men fick avbryta den på grund av sviktande hälsa ett par dagar före valdagen. Partiet har beslutat att hon inte ställer upp på några intervjuer fram tills efter fyllnadsvalet är klart.

– Burma kommer bli som nytt när hon sitter i parlamentet, det är jag helt övertygad om, ler Nyi Nyi Min.

Om tre år är det dags för det riktiga valet då NLD kan ta åtskilliga fler säten i parlamentet och det pratas redan om vilken position The Lady kommer att få då.

– Hon blir kanske president, eller utrikesminister, fortsätter Nyi Nyi Min.

Många undrar om Aung San Suu Kyi kommer att orka med det höga politiska tempot på grund av sin ålder (66 år) och det faktum att hon äter så lite, men enligt Nyi Nyi Min har The Lady en stark själ.

– Hon säger alltid: ditt sinne är din kropp, och det är något hon själv lever efter!

”Det finns anledning till optimism”

Mattias Sköld är frilansjournalist och han började bevaka Burma för tio år sedan. Mattias intervjuade Aung San Suu Kyi på NLD:s högkvarter i Rangoon våren 2003 – bara några veckor innan hon spärrades in för att spendera sju år i husarrest.

Tror du att fyllnadsvalet och öppnandet av Burma mot omvärlden är ett spel för galleriorna eller är det ett steg mot demokrati?

– President Thein Sein och kompani vill nog verkligen öppna Burma mot omvärlden och genomföra politiska reformer. Men jag tror inte för ett ögonblick att landets hårdföra generaler plötsligt blivit övertygade demokrater. De vill få fart på landets ekonomi och få in utländska investeringar, och självklart ser de möjligheter att stoppa en del av pengarna i sina egna fickor.

Tror du att Than Shwe fortfarande drar i trådarna bakom kulisserna?

– Det är något som flitigt diskuteras bland burmeser för tillfället. Ska man tro regeringens pr-maskineri så ägnar sig den gamle juntaledaren nu åt att läsa tjocka romaner och att leka med barnbarnen. Andra spekulerar i att Than Shwe till exempel lagt sig i och stoppat en del föreslagna amnestier för politiska fångar, men sanningen är nog att ingen riktigt vet.

Vill Aung San Suu Kyi verkligen bara ha demokrati och folkets bästa?

– Det råder ingen tvekan om att Aung San Suu Kyi drivs av en genuin kärlek till sitt land och en stark pliktkänsla som har att göra med att hon är dotter till nationalhjälten Aung San, som ledde Burma till självständighet. Media har för det mesta gett en väldigt förenklad bild av en genomgod Suu Kyi mot onda generaler. Men politiken är förstås mycket mer komplicerad än så, och Damen har flera sidor. Till exempel gick Suu Kyi och NLD väldigt hårt åt de avhoppade NLD:are som ställde upp i valet 2010 under nytt partinamn (NDF, National Democratic Force) – de hotades med stämning.

Är burmeserna fortfarande fångar i sitt eget land?

– Vi som följt Burma länge har blivit besvikna varje gång juntan talat om demokrati och reform, men nu tycker jag att det finns anledning till optimism. Under det senaste året har så starka krafter satts i rullning att det vore omöjligt att gå tillbaka till det gamla styret även om generalerna började dra i bromsen.

Hur ska omvärlden agera?

– Man kan i alla fall konstatera att alla försök att isolera Burma varit helt misslyckade. En förändring måste komma inifrån, och det är det vi har sett sedan juntaledaren Than Shwe klev åt sidan. Jag tycker att vi i Sverige och i väst varit väldigt dåliga på att lyssna på andra burmeser än Aung San Suu Kyi och en klick oppositionella i exil. Förhoppningsvis kan vi, nu när Burma håller på att bli öppnare, lära oss att det finns fler krafter inom den demokratiska fåran som är värda att lyssna på.